Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [20] Nordstjernan, Vitterhetsstycken och Poemer af Vendela Hebbe, Börjesson m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Porträttet af. Riellman-Göransson är träffadt: Denne för-
fattares bidrag heter: ”Blommans blomma. En familje-hemlig-
het.” Om utrymmet medgåfve, skulle det ej sakna interesse
att dröja något längre vid denna Nilla berättelse; som är skrif-
ven med verklig talang. Nu inskränka vi oss till några få
betraktelser. - i 3
Hufvudtanken är följande. En rik och ännu icke till me-
delåldern kommen skön enkefru, gör ett så starkt intryck på
en betydligt yngre och fattig grefve, att denne eftersträfvar
hennes hand af uppriktig. kärlek. Sedan hon länge pröfvat
honom och blifvit förvissad om: hans ädla och rena karaktär;
inbjuder hon honom en dag att återkomma i skymningen, för
att emottaga det ja; han länge åstundat. Han kommer. Det
var skumt: han såg icke anletets uttryck, men ban igenkände
den sköna. gestalten. Han skyndade fram till henne; föll på
knä, och frågade: ”du ger mig i dag det efterlängtade svaret?
du vill bli min maka?” — ”ja, Hjalmar! == Sedan derpå följt,
hvad följa måste, öppnades en dörr, och — den han trodde
sig trycka till sitt hjerta, stod nu framför honom, Den han
omfamnade , var modrens andra jag, ett nylt, skönare exem-
plar af samma qvinliga personlighet, hennes af Hjalmar aldrig
förr sedda dotter. Det är klart att han med tacksamhet och
förtjusning på dottern öfverflyttade:sin kärlek, om ens ”öfver-
flyttade” är rätta ordet, då han — så stor var likheten —
hade framför- sig modern: sjelf; men i dess första vår.
Bland annat, som denna berättelses tafla företer, förtje-
na de adelsfamiljer och bondfamiljer, som här ställas i jem-
förelse" och motsats till: hvarandra, all uppmärksamhet. Den-
na jemförelse utfaller till fördel för adeln och till nachdel
för bönderna. Månne med rätta? Eller är den grelliga fa-
miljen Horn, hbvilken här skildras, en typ för svensk adel i
allmänhet? Ar förnöjsamhet under fattigdom, tillbakadragenhet
och: anspråkslöshet detta stånds historiska hufvudkaraktär? är
väl, såsom författaren tycks. mena, i historisk. ådelsme-
ning en ”adelsdygd, att göra arbete, utan att tänka på egen
nytta, men efterkommandes?” — vi fråge; bistorien och den
allmänna öfvertygelsen: må svara. — Beklagligtvis måste man
emellertid tro, att hvad förf. säger om bönderna, med deras
råa förmögenhets-aristokrati, är en sanning, om ock partisk miss-
belåtenhet — så synes det — kunnat förleda honom till öf-
verdrift. Men om den ädle gubben Horn af Rentzien med sin
hustru och de öfriga fattiga adelsfamiljer, som: slutit: sig till
honom i ett högst aktningsvärdt byalag, ingalunda äro typiska
för svensk adel såsom:stånd, i hvilket: det goda och "ädla
framträder hos de särskilda individerne, så är ej heHer Up: -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
