Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [20] Nordstjernan, Vitterhetsstycken och Poemer af Vendela Hebbe, Börjesson m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2328
öfver ögonen, samt det allvarsanima, nästan skarpa uttrycket
omkring: munnen: Denne författares bidrag: till kalendern ut-
göres St en historisk uppsats, benämnd: Slaget vid Lund.
Förf: angifver, att denna berättelse är elt Utäråg ur den
ännu outgifna i3:de delen af Fryxells berättelser ur Svenska
historien.” Framställningen har liflighet och kraft, viltnande
om författarens allom kända. historiska skriftställaretalang.
Men hvad uppsatsens historiska sida angår, hörer liten
öfver densamma till den blifvande hrilikon öfver 15:de delen
af Fryxells Berättelser ur Svenska histortwen.
Porträttet af Geijer är ej det sista, som af bonom blif-
vit taget, men det, hvari han visar sig äldst. Ålderdom,
dysterbet och sorg, en följd af de nya förhållanden, i hvilka
han med sitt ädla. men nog känsliga hjerta råkade genom sitt
så kallade affall, stämpla ansigtels uttryck; men den, som
såg honom i hans sista jla dsan, skall der. finna likhet och
sanning. — Till kalendern har Geijer bidragit minst af dem,
som deri skrifvit, nämligen blott med ivenhe poemer. Det ena
poemet heter ”Nyärsnalten” » elt alster af en dunkel och nog
fritt lekande fantasi, hvars gång och syfte man svårligen kan
uppvisa uti en begreppsparallel på prosa. Det sednare ”För-
gät mig ej” bör anses märkvärdigt och blifva för mången
kärt derigenom, att detta poem ”var det sista af den hädan-
gångnes hand, och utgjorde orden till det äfven sista musik-
stycke, ban komponerat.” SS
Jolins- porträtt är vackert och lyckadt. Jolin har bi-
dragit med några lyriska sånger, som ingalunda äro den unge
didjnaliske författaren ovärdiga. ”Smultronplockerskan” är
ett litet poem af allvarsam och rörande pathos. ”Tvenne
kloka och två dårar” innehåller paraboliskt en sträng lärdom
för äregirigheten och behagsjukan. De nätta verserna ”vid
Minnesfesten öfver Emilie Högquist” äro förut kända... ”Vattu-
Nisse (En Brunnshistoria)” är rik på lustig satir, och ”En
söndagsqväll på Djurgårdsslätten” eger en godmodig humor.
”Studentens majnatt. Monolog-Vaudeville” är nu mera ett tem-
ligen allmänt kändt och omtyckt stycke. Vi medgifva att
detta stycke har ganska många naiva, qvicka och träffande
partier, men så högt sätta vi det icke i värde, som många
andra. Målningen RT något af karrikatur; och uttrycker
ej så mycket aftonsidan, som nattsidan och afvigsidan af
”studentens glada hf”, med ett ord, någonting ej rätt poe-
tiskt. Huru "stycket möjligen kan taga sig ut på scenen,
veta vi ej» ty vi hafva ej sett Jolin Sjoll deruti uppträda.
Då vi sågo det. från scenen, utfördes det med en nog opoe-
tisk sanning; stycket fordrar åtminstone af den spelande myc-
ken lätthet och finhet, » för att få behag och konstvärde.
”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
