Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - Hjärne, R. Några ord vid Studentföreningens i Upsala allmänna Sammankomst den 25 Maj 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Några Ord")
; vid
Studentföreningens i Upsala
Allmänna Sammankomst
den 25 Maj 1848
af
RUDOLF HJÄRNE.
M. H. En af våra store, han, hvars mäktiga, minnesvärda
stämma för tvänne år sedan upphörde att genljuda i våra läro-
salar, för att ett år derefter i en ljusare och fridfullare verld
skåda sina stora idéers fulla verklighet, yttrade en gång ibland
oss, att den närvarande generationen af unge män har rätt att
vara stolt, ty den kommer att upplefva och verksamt deltaga
i bändelser, som ingen tid skådat. Den djerfva siareblicken,
som trängde djupt in i tingens, i mensklighetens och de mensk-
liga samhbällenas sammanhang och väsende, förutsåg troligtvis
ej, att det utbrott af en förnyad mensklighet, en ny tingens
ordning, som han anade, och som med en oerhörd våldsamhet
och kraft arbetar i detta nu, att detta utbrott, säger jag,
skulle vara hans sista dagar så nära. Hvad, M. H. skulle ej
detta aningsrika hufvud tänkt, hvad skulle ej detta stora hjerta
kännt, om det ännu lefvat och rört sig i den bräckliga stoft-
hyddan! Denna fråga bar mången ibland oss framkastat till sig
sjelf och sina vänner. Ty så lefver och skall med ett lefvande
lif lefva Erik Gustaf Geijers minne hos Upsala Studenter.
Att vara student i detta ords stora mening är betydelse-
fullt, är ärofullt, ja! så att den, hvars namn jag nämnde,
ansåg sig ingenting annat, ingenting bättre hafva varit och
vara än student. Det var en kamrat, för hvilken vi ej be-
höfva blygas och som ej beller syntes blygas för sitt kamrat-
skap med oss. Det är då ej underligt, att vi älskade, att vi
minnas, honom bättre än någon, och att hans tankar och
yttranden alltjemt gå igen hos oss.
Vår plats i samhället, i mensklighetens utvecklingsbistoria,
är betydelsefull, ja! den betydelsefallaste; vi stå som gräns-
väktare mellan tvänne åldrar, tvänne verldar, det förflutnas,
hvars minnen vi skärskådat och skärskåda, för att med den
kunskap , den allsidiga kraftutveckling och den erfarenhet,
vi derigenom vinna, en gång och snart nog kanske, mer än
någon, lefva i och för framtiden, hvars verld egentligen är
+x) På åhörarnes begäran utgifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
