Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - Hjärne, R. Några ord vid Studentföreningens i Upsala allmänna Sammankomst den 25 Maj 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
vår. Men äro vi ämnade att vara och blifva något i och
för den framtid, som vi skola skapa, så äro vi äfven något
i det närvarande. Ty det är, sade jag, som gränsväktare,
som bildade och bildningssökande ynglingar eller unge män,
vi skola söka att stadga vår öfvertygelse i alla eller åtmin-
stone större delen af de samhällsvigtiga frågor, som i våra
dagar mer än någonsin fordra att besvaras på ett för den
menskliga samhällsutvecklingen tillfredsställande sätt. Hastigare
än förr tyckes ock nu den akademiska ungdomen kastas in i
dagens stora strider och deri mogna till män, ty mensklig-
heten, som periodvis omskapar sig sjelf; sitt väsende och
dermed sina former, beböfver de unge, för att i och med
dem förverkliga sina ungdomliga idéer. Man har derföre sagt
oss, M. H. att vi äro en makt, att det ligger vigt på hvad
vi tänka och vilja. Den röst, vi höra, är ej smickrets, som
manar den barnsliga fåfängan till lif, det är sanningens,
som jagar den på flykten, och midt bland ungdomslifvets
yrande och glada genier ställer det betänksamma allvarets
varnande bild. Derföre , M. H. skola vi vara glada, men all-
varliga, och för våra nöjen ej förgäla vår bestämmelse;
vår pligt.
Men jag har kommit in på ett ämne, som på mig alltid
utöfvat en viss tjusningskraft, emedan jag älskat och älskar
studenten och studentlifvet i idéen som i verkligheten, det
sednare i den mon det motsvarar det förra, Men att vidare
utveckla och framställa min åsigt derom, är mig ej nu tillåtet.
Jag vill blott vid detta tillfälle slutligen fästa Eder uppmärk-
samhet på en sak, som är af genomgripande vigt för vårt
fosterland och dess framtid, och då det förra af alla kära
föremål bör vara oss kärast, så tillhör oss den sednare.
Tillåten mig, innan jag nämner denna sak, som Jag vill
lägga Eder på bjorlaks inleda den med en hastig blick på vårt
folk och våra häfder.
Store utländske författare hafva yttrat: ”man måste för-
vånas, då man betänker, hvilken verldshistorisk kraft de 2
millioner svenskarne hafva under 2:ne århundraden utvecklat.”
En annan säger: ”svenska nationen, bofäst på en fattig jord,
har stora inneboende tillgångar, en stor moralisk kraft,
som blott behöfver väckas, för att lyfta nationen till en af
Europas betydningsfullaste och i sann mening mäktigaste.”
Rasta vi en blick på våra häfder, så finna vi, att utländ-
ningens omdöme varit träffande. Min sagesman, M. H. är en
häfdatecknare sådan som Johannes von Mäller.
Hvad Gustaf Vasa, med rätta kallad fäderneslandets fader;
grundlagt, det lyftade hans store sonson, en af mensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
