Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - Hjärne, R. Några ord vid Studentföreningens i Upsala allmänna Sammankomst den 25 Maj 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
lighetens få sanne bjeltar, till en höjd, der den svenska
äran för evärdliga tider fästat sitt namn vid hans. Det svenska
namnet, M. H.; står med tacksamhet och beundran tecknadt på
ett af verldshistoriens skönaste blad, Gustaf den store Adolfs
verk togs i arf af de store Carlarne, som voro honom värdiga,
om ock den: siste, den underfullaste af dem alla, och som
för mycket kanske; likt forntidens svenskar, älskade att
leka med faran och ödet, satte den svenska storheten och
äran på spetsen, och derföre föll med dem lönnmördad, som
det sägs, i löpgrafvarne vid Fredrikshall.
Svenska folket, så säga våra häfder , har företrädesvis
älskat en stark konungamakt på demokratisk grund.
Om så alltid skall förblifva, det veta vi ej, det kunna vi ej
veta. När derföre den starka konungamakten föll, kastade
sig ”de store” -eller som folket hatfullt kallar dem: ””hörrarne”,
öfver spillror na, — och vanäran ; "splitet, och passionernas kamp
fläcka vår -historias blad. Detta är i det närmaste karaktären
af den så kallade ”frihetstiden”, "ett vackert namn på en ful
sak och derföre en bitter ironi. Vi kunna här se, huru en
svensk republik; i: dåvarande och äfven nuvarande för-
hållanden, ty de sakna ej sin likhet, skulle se ut. -M. H. vi
skulle hafva delat Polens "öde, om vi haft dess läge midt
emellan roflystna grannar. — Det har varit, ja! det är ännu;
Sveriges olycka, att vara sönderfallet inom sig sjelft, ett rof
för alltför sjelfviska partiers envisa sträfvanden, att bibehålla
ärfda eller förvärfda företrädesrättigheter, "ett enskildt godt
för det allmännas, för fäderneslandets. Huru skall detta parti-
sinne : qväfvas , "huru skola vi försona sednare tiders litenhet
med våra stora minnen, med den storhet, som nu är ett minne
blott? M. EH. Det är min öfvertygelse, att det ondas rot är
alt söka i våra stånd, 1 vår nationalrepresentations grundande på
ståndsrepresentation, med deras alltför särskilda anspråk,
deras fördomar, deras brist på försakelse af sig sjelfva. Nationen
har ock nu vaknat till fullt medvetande häraf, och ”repre-
sentationsreform” är dagens lösen. Visserligen tyckes
man å en sida frukta, att krigsropet för en stör framtidsidé
skall nu inkräkta på den inre reformens sympatier, missleda
dem: och göra dem till intet, under det man å en annan sida
kanske boppas det. Jag delar i detta fall hvarken den ena
sidans fruktan eller den andras hopp. Jag har ettannat hopp, nem-
ligen att nationalkriget, om ett sädant verkligen skulle ut-
bryta, skall återgifva nationalandan sin lyftning, förjaga eller
förqväfva småsjanet och partiyran, så att de” nu splittrade
krafterna må i fredens dagar med mera samdrägt och efter-
tryck kalla: den inre reformfrågamn till förnyadt lif och af-
görande seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
