Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [22] L. D. G. Carl XII:s Page. Historisk Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
dessa fel. Ty då bildhuggaren och målaren, som framställer
en historisk scen, är bunden vid ett enda moment af handlin-
gen, och således, hvad den poetiska uppfattningen och be-
handlingen angår, är så till vida inskränkt inom trångare grän-
ser, som han nödgas att i det närvarande ögonblicket, lika-
som i en brännpunkt, samla och sammantränga alla strålarne
från ett föregående lif, uttrycka alla resultaterna af det indi-
viduellas utveckling ända till den gifna tidpunkten; så lemnar
deremot den historiska romanen åt författaren ett större ut-
rymme, att, under det han sträfvar att framställa de hand-
lande personernas karaktärer såsom ett helt, såsom fullt ut-
vecklade organismer, tillika frambålla deras föregående utveck-
lings-momenter, — hvilka sålunda dels på ett underhållande
sätt förbereda och gradvis stegra interesset för bufvudband-
lingen, dels, såsom sjelfständiga partier, hvar för sig kunna
skänka hög njutning. Romanförfattaren har alltså visserligen
elt mera vidtomfattande problem sig förelagdt, men derjemte
äfven rikhaltigare utvägar för dess lösning. Om vi åter jem-
föra den historiska romanen med de öfriga slagen af romaner,
så anse vi den, i sin egenskap af mellanart mellan det högre
objektiva epos och den vanliga romanen (eller ”det subjektiva
epos”, såsom den blifvit benämnd af Goethe), ega — eller
kunna ega — det företrädet, alt den, hvad ämnets behand-
ling och utveckling angår, kan tillegna sig större delen af bå-
das förtjenster. Likaså kan den, i afseende på innehållet,
alldenstund den utgör en blandning af verklighet och dikt,
fritt välja sina gestalter ur begge dessa sferer, utan att be-
böfva helt och hållet öfvergå i någondera. Och churu bunden
vid vissa ur den yttre faktiska verkligheten hämtade personer
och händelser, beböfver den hvarken vanställa dessa, genom
alltför starka tillsatser från fantasiens område; ej heller från-
säga sig rättigheten, — eller, snarare sagdt, skyldigheten, —
att, från känslans och det subjektivas oändligt rika, men dun-
kla innehåll, återupptaga allt hvad historieskrifvaren, som en-
dast söker det offentliga och objektiva, det på statslifvet och
på de historiska resultaterna mera omedelbart inverkande, må-
ste bortkasta. Någon kollision med historieskrifvaren är der-
före så mycket mindre att befara, som historien, — ehuru
fullt tillräcklig för att, ur det Sannas synpunkt, utveckla
och förklara gången af nationernas och individernas handlin-"
gar och öden, — likväl måste lemna å sido alla dessa mera
bemärkta, men på individen mäktigt verkande, och derige-
nom ofta äfven i en vidsträcktare krets djupt ingripande feno-
mener, som tilldraga sig på känslans gebit, och som endast
idealiskt framställda, d. v. s. såsom föremål för poesiens be-
MIAS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
