Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [22] L. D. G. Carl XII:s Page. Historisk Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 243
arbetning, erhålla ett högre interesse och en allmännare be-
tydelse, i det att de inom konsten uppträda såsom ett oum-
bärligt material för det Skönas uppenbarelse. Härmed tro
vi oss hafva angifvit den ståndpunkt, från hvilken konstnären
inom den ifrågavarande diktarten kan och bör utgå, samt den
uppgift han har att lösa. — Man bar påstått, att hufvudper-
sonen i en historisk roman ej kan eller får vara en verkligt
historisk person, utan måste vara diktad. Detta anse vi oss,
på grund af hvad nyss blifvit anfördt, ej kunna medgifva. Vi
tro tvärtom, att de historiska romaner, der sjelfva bhufvud-
personerna äro uppkallade ur diktens verld och de bistoriska
karaktärerna begagnas endast till att fylla de underordnade
partierna, böra anses för en särskild (lägre) bi-art af detta
konstslag. Vi vilja här ej närmare ingå i utredandet af den-
na tvistefråga, utan anmärka endast, att den författare, som
väljer sistnämnda bana, har mindre svårigheter att bekämpa,
såvida både sjelfva uppgiften är till sin natur lägre och ut-
vägarne till dess lösande erbjuda sig i större mängd, än inom
den förra arten.
Herr L. D. G. anför sjelf i sitt ”Förord” några af de in-
kast, som göras emot den historiska romanens giltighet inom
konsten och mot möjligheten att på ett tillfredsställande sätt
lösa de svårigheter, den erbjuder. Han framställer till veder-
läggning af dessa tvifvelsmål några ganska sunda och träffande
anmärkningar, dem vi rekommendera till läsarens begrundande;
— dock ej såsom nödvändiga, för att rättfärdiga den historiska
romanen i allmänhet, eller särskildt herr L. D. G:s uppträ-
dande på denna författarebana. Ty detta resultat har förf.
på ett ännu mera direkt och afgörande sätt åstadkommit ge-
nom sjelfva romanen: och vi förmeda, att äfven de starkaste
tviflare, — till och med sådana, som skulle känna sig frestade
att, enligt berr L. D. G:s yttrande, ”rentaf förklara hela konst-
arten för ett oting”, — skola, genom läsningen af ”Carl XI:s
Page”, bringas på bättre tankar och genast till en början med-
gifva, att den dock är någonting och — vi taga oss frihe-
ten tillägga — någonting rätt aktningsbjudande och presenta-
belt, åtminstone då en sådan författare som herr L. D. G.
tager den om händer. — Vi öfvergå till en kort redogörelse
för romanens innehåll.
En ung svensk ädling, baron Henrik Burguer von
Ritterstein, älskar sin kusin och barndomsvän, den sköna
Gunhild Rosenfelt, som, ännu okunnig om denna kärlek,
af sin broder, Carl Rosenfelt, en bög och kraftfull Caro-
lin, föres till Carl: XII:s hof. Den unge Henrik skyndar då
äfven från fädernehemmet, för att vid sin konungs sida vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
