Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [22] L. D. G. Carl XII:s Page. Historisk Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
på. sjelfva dess anläggning är mera egnad att göra elt ange-
nämt "än ett storartadt intryck. Hvad åter detaljerna angår,
så röjer sig författarens talang mindre i en öfverraskande upp-
finning, i konstigt frambragta, öfverspända och skakande si-
tualioner, i invecklade intriger , — sådana man finner till öf-
vermålt hos nyare romanskrifvare, — än i en effektfull grup-
pering af det redan gifna historiska och psychkologiska inne-
hållet, samt i enkla och genom okonstlad skönhet fängslande
beskrifningar. Han söker ej efter gripande effekter; men
han ställer dem fram med mästarehand, der de böra finnas, .
och detta på ett så enk.lt och nätarligt sält, att läsaren al-
drig märker, buru och på hvad väg han uppkommit till den
höjd, dit förf. ej sällan iyfter bonom, för att låta bonom på
en gång öfverskåda sina sköna, stundom sublima faflor. Lika
ren som förf:s framställning är från den nyare franska Roman-
tikens gräsliga målningar, LIika fri är den från allt sjuk-
ligt och sentimentalt; hans teckningar äro sällan djerfva,
men deremot så mycket mera fulla af friskhet och naive-
tet, under det att likväl den känslofullaste och varmaste
själ blickar fram ur hvarenda af dessa plastiskt lagda och
ädla gestalter. I allmänhet låter förf. sina personer mera
handla än tala; så att det hela har en stark dramatisk prä-
gel, någongång i enskilda partier närmande sig till den enkla
högheten af ett epos. Handlingen fortgår raskt och med sti-
gande interesse, utan några särdeles svåra invecklingar.- Man
blir mera glad än förvånad öfver den bebändighet, hvarmed
förf. lyckas att tillvägabringa ett så godt slut på all denna
villervalla och förstörelse. Vi sade: författaren; — Vi borde
rättare hafva sagt: händelsernas naturliga gång. Ty af förf.
får man i hela romanen ej se en skymt, oaktadt den genom-
skinlighet, som öfverallt råder, Man endast njuter "af den
friska luft och det milda solsken, som breder sig öfver taflan,
utan att märka, hvarifrån det kommer. — Körektälernd äro
helgjutna och (måhända likväl med afdrag af någon öfverdrift
ar moralisk fulhet bos bofven Håkansson, styckets onda ge-
nius), i allmänbet äfven sanna; dock uppträda de öfverhuf-
vud mera fullfärdiga, än någon egentlig redogörelse för de-
ras utveckling lemnas läsaren. Förf. gör sig, så tills sägande ,
mindre hesvär med alt sjelf utbilda sina bandlande personers
karaktärer, utan låter händelsernas makt göra det. Bäst
"tecknad och mest fulländad är utan tvifvel Carl Roscnfelt,
denne ”Carl XII:s drabant”, med sitt trotsiga, nästan ursinniga
mod, som helst leker med döden, sin jernhårda vilja och
sitt förakt för allt lågt och beräknande, — allt detta paradt
med en baroöslig, nästan rörande enfald, en djupt religiös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
