Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [22] L. D. G. Carl XII:s Page. Historisk Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
bängifvenhet, en brinnande kärlek till sin store konung och
sitt fosterland, samt dernäst till sin älskvärda syster, den
enda qvinliga varelse, på hvilken han, såsom det egnade en
af Carl XI:s kämpar, någonsin fästat sina blickar. Gunbilds
obetänksamma handling då hon af ett falskt bref från ko-
nungen låter sig. locka till ett hemligt möte med prinsen,
synes nog vågad och ej rätt öfverensstämmande med den före-
gående skildringen af hennes lika rena som solida karaktär,
hennes strängt vårdade uppfostran och hennes utvecklade för.
stånd; för att ingenting säga om tidehvarfvets rådande tänke-
sätt. Den motiveras ej bollar tillräckligt af hennes svärmiska
beundran för en konung, den hon med skäl ansåg för ”den
störste bland männer.” Något för raskt går äfven hennes
förtroende till Håkansson. bDbLitet mera fasthet mot ödets för-
följelser och mera sjelfkänsla i medvetandet af sin oskuld
kunde väl hafva funnits hos Carl Rosenfelts syster. Ehburu-
väl nu Gunbild är den mest inflytelserika personen i romanen,
och således hennes handlingar till en betydlig del bestämma
de öfrigas; så vilje vi dock härmed icke uttryckligen hafva
sagt, att hela utveeklingen grundar sig på tvära och onatur-
liga öfvergångar: åtminstone torde detta, i följd af den lätta
och talangfulla framställningen, ej falla mängden af läsare in
under sjelfva läsningen. Den gamle modige Lennart, elt
slags Don Quixote i förminskad skala, är ypperlig, med sin
starkt komiska tillsats af öfverdådig skrytsamhet. Man kan
ej neka ett slags beundran åt detta orubbliga lugn, som, i
farans stund, knappt vill veta af att en enda Ryss finnes
till, emedan han ej kan se dem för det myckna dam, som
de uppröra; man tycker sig knappt hafva hjerta att motsäga
honom, då han omöjligen kan få ur sitt bufvud, att han
och hans herre ensamme tvungit 250 Ryssar att upphäfva be-
lägringen af Beneborgs ”fästning,” Likaså är den gamla vörd-
nadsvärda fröken Rerstin standom intagande genom sin fromma
enkelhet och religiösa undergifvenhet, stundom rätt rolig med
sina bushållsbestyr och sin droppflaska, hvarutur hon söker
bot för sjukdomar, som hon ”fruktade att få.” Mot Carl XI
skulle kunna anmärkas, att han icke just lär bafva varit en
så ”herkulisk” gestalt, som förf. synes antaga; äfvensom, att
han nog ofta ”höjer läpparne upp emot näsan”, — hvilket
”var ett verldsbekant teeken på hans ovilja.” Vi känna ej
heller, huruvida så täta ”polisrapporter” plägade ingifvas till
konungen, som förf. antyder; men troligen har förf. bättre
reda på den saken, än vi. 1 öfrigt är teckningen af honom
sådan , som en Svensk älskar att länka sig bjelten. — En
mängd smärre historiska notiser och anekdoter från denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
