Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - I. Den antika statsidéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
äfven den säkraste måltstocken för det, som måste ske i den
närmaste framtiden. Vår afsigt är alltså icke att framställa
de åsigter, hvilka enskilda skriftställare hafva hyst om staten,
utan att ådagalägga, hvilken ställning densamma verkligen bar
intagit under historiens olika epoker, och att ur verkligheten
abstrahera sjelfva idéen, som man dermed bar förbundit. Och
vi skola finna, att allt härvid vänder sig omkring individens
förbållande till staten och statens förhållande till individen.
Men nu till saken!
I. Den antika statsidéen. Om vi börja vår fram-
ställning med den antika verlden, så är dock icke vår afsigt,
att införa läsaren i den oriertaliska ur-historiens labyrinth,
utan vi taga Grekerna och Romarne till vår utgångspunkt. Vi
SET icke ens hafva upptagit dessa med uti vår framställning
— då ju vårt syftemål -egeutligen är endast det närvarande —
såvida icke den idé al staten, hvilken de gjort gällande i
lifvet; bade utöfvat ett omisskänneligt inflytande på en sed-
nare tid, isynnerhet på statens utveckling under de trenne si-
sta årbundradena. Ja! vi skola finna, att statsideen, sådan
den gestaltat sig hos dessa båda folk, utgör elt väsendtligt
element i den nyare statsäskådningen.
Hos dessa forntidens folk bade staten en utomordentlig
betydelse. Staten var obestridligen den institution, uti bvil-
ken allt annat uppgick — individ, familj, religion , konst och
vetenskap; och staten utöfvade äfven derföre ett i sanning
absolut välde öfver alla verksamheter, hvilka kunna stå i nå-
got slags förbållande till det offentliga lifvet inom staten.
Individen var väl skyddad i förhållande till sin like, men
han betydde dock ingenting i förhållande till staten: individen
kom såsom sådan allsicke i betraktande, ja! ban var i egent-
lig mening rättslös i förhållande till staten. Man behöfver i
delta afseende endast erinra om några bekanta fakta ur den
grekiska och romerska historien, hvilka bekräfta denna sats.
En Aristides t. ex., som för sin dygd och sin patriotism till
och med bar erbållit tillnamnet ”den rättrådige”, blir förvisad
ur sitt fädernesland, Aihben, och detta af ingen annan anled-
ning, än derföre att man fruktar, alt han just till följe af
dessa sina utmärkta egenskaper skall vinna ett alltför stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
