Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - II. Medeltidens statsidé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
inom det nyare Europa : förherrskaude : principen. > Men "denna
-stod i rak motsats till: den antika statsidéen;
Om nämligen enligt den sednare :staten:. var. allt ck in=
dividen betydde intet i förhållande till staten, så kan man
säga, att hos Germanerna deremot är individen allt och stats=
inrättningen; långt ifrån att vara sjelfändamål, är endast der-
före till; att den skall åt individen bevara hans frihet och
hans egendom — staten är alltså endast medel för individen.
Ty, såsom bekant är, bestod den germaniska staten — så
vida man under det germaniska folklifvets första tider kan
tala: om en stat — uti ingenting annat, än. en alla frias ge-
mensamma borgen: att skydda hvarandra. till lif och lem, enhet
och egendom... ’ Och i omvändt förbållande mot forntiden: är
äfven familjen här af den största betydelse: det offentliga lif:
vet ansluter sig till familjen ,, har i- densamma: sitt stöd, under
det att familjen inom forntiden neutraliserades: NS
Men ingenting visar tydligare, buru. kitet staten såsom
sådan betydde, än den bestämningen, att staten icke var be:
fogad att förr inblanda sig i saken, än dess bistånd påkalla-
des af. den enskilde individen sjelf: ja! att det var lemnadt
åt den förorättades eget godtfinnande, att sjelf skaffa sig upp-
rättelse af sin vederdeloman, om han. ville; hvilket till och
med gällde som regel. - Den :germaniska rättsåskådningen har
derföre intet spår af någonting: sådant, som vi för. närvarande
förbinda med begreppet af polis. Här gäller den fullkomli-
gaste: frihet och oafhängighet för individen, hvilken, som sagdt
är, först då påkallar samhällets bjelp, när ban icke mera kän-
ner sig vara nog stark, att ensam öfverväldiga sin motstån-
dare. - Och i enlighet härmed äro de offentliga myndigheterna,
hvilka väljas af:de fria samhällsmedlemmarne, försedda: med
en ganska ringa makt: till och med under krig hafva ieke an-
förarne såsom sådana rättighet att bestraffa: de enskilda indi-
viderna. |
Detta det individuellas öfvervägande framträdande. anträf-
fas icke endast inom den ena fören af det germaniska sam-
hällslifvet , inom republiken, utan detsamma förefinnes äfven
inom den monarkiska författningen. Ty fursten är icke repre-
sentanten af en idé, utan han betraktas såsom: en person,
c =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
