Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3350
sysselsätta 088. - "Haru detta tillstånd var beskaffadt , torde
lättast visa sig, om man, såsom förut, fäster blicken särskildt
- hvarje olika sambällsklass!" CE
Adeln hade skördat alla dö fördelar, som densamma af
en så afgörande seger kunnat vänta, och kanhända ännu mer.
Ej nog, att det ösdkllign folket nu var försalt i elt svårare
Peröbndé” än det hade varit före Christian II:s emancipations-
försök — detta låg fullkomligt i sakernas natur, — utan äf-
ven Norriges införlifvande och den införda reformationen vore
tvenne omständigheter, som, hvar för sig, lemnade ett förr
okändt utrymme för ståndets begär efter rikedom och makt.
Den sednare medförde i synnerhet stora fördelar. Biskoöparnes
aflägsnande | ur riksrådet, som häraf blef en följd, och hvarigenom
denna mäktiga korps hädanefter kom att utgöras af endast
adel, var redan af aldrahögsta vigt; kyrko- och klostergodsens
reduktion var det ej mindre. Väl skulle, "enligt det fattade
beslutet, biskoparnes gods användas till statens förnödenbeter,
men detta oaktadt öfverläts en betydlig del deraf åt adeln,
dels med ärftlig rätt, dels såsom förläning på lifstid, och
detta gäller i ännu högre grad om klostergodsen, af hvilka
adeln tillryckte sig ett högst betydligt antal.” ”T synnerhet
blef den rättighet, som riksdagsbeslutet af 15356 gifvit adeln,
att fordra tillbaka de fbekdötdar; hvilka dess förfäder, stan-
dom för århundraden sedan, bade skänkt till kyrkor och klo-
ster, en välkommen pretext för detta stånds Töfelrfölret. När
man icke på laglig väg kunde genomdrifva sina fordringar,
användes derstäddöd våld, såsom det en gång vederfors
Tausen, hvilken, under det ban stod på predikstolen, blef
med draget svärd angripen af en adelsman, emedan han vägrat
afträda ett gods, som dennés förfäder för Re tid sedan
hade skänkt till Ribe Eyrka.” : |
För alla de gods, som af ädelö innehades, erlades ingen
afgift, så framt icke, hvilket var ett bögst sällsynt fall, stån-
det för någon gång sjelfmant hade ingått derpå. Alla em-
beten af någon vigt voro, med stöd af gällande handfästnin-
gar, adeln ensamt förbehållna, hvilket naturligtvis var på en
gång ett säkert stöd för dess nästan enväldiga, politiska
makt och en af de rikaste inkomstkällor. Rättigheten till lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
