Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
nen var I Syänerliet vinstgifvande. Hela riket var nämligen
indeladt i län, och innehafvaren af ett sådant, eller ösa
nen, egde att deruti förestå såväl rättsskipning och politi-
väsende, som all öfrig inre förvaltning, hvaribland äfven upp-
börd af alla vidkommande afgifter. Länen, som i allmänhet
erhöllos för kort tid, efter regeln ett år, kunde vara antingen
på Genant, hvarmed förstods att länsmannen bekom viss lön
(Genant) och skulle lemna ifrån sig alla uppburna inkomster
med afdrag af omkostnaderna, eller på Afgift, då alla in-
komsterna tillföllo länsinnehafvaren, som i stället erlade en
viss bestämd afgift till kronan, eller ock på Räkenskap,
då han bekom en viss andel af inkomsterna, för hvilka han
borde aflägga räkenskap; några län Spare såsom det kalla-
des, qvitt och fritt, utan att derföre någon afgift erlades.
En eller flera kungsgårdar, med Goderligg ande gods, voro
vanligen bärjemte länsmannen till bruk och nytta upplåtna
mot skyldigheten för honom alt bestrida rusttjenst; d. Vv. 8.
att hålla ett visst antal ryttare till rikets försvar. Till hvilka
missbruk denna åt adeln upplåtna länsstyrelse gaf anletlning,
är lätt att ana och skall nedanföre, der det talas om de
ofrälse stånden, blifva vidrördt. | |
Ståndets rent politiska makt utöfvades nu, såsom förut,
af riksrådet, hvilket ensamt egde i sin hand könungavalet
och dermed ett säkert medel att så långt, det önskade, ytter-
ligare utsträcka sina egna och ståndets rättigheter. Fredrik
II:s handfästning (1539) innehöll likväl ingenting egentligt
nytt, utan blott bekräftade hvad de förvbkunde hade beviljat,
hvilket äfven var förhållandet med den, som Christian IV af-
gaf 1596, då han blef förklarad myndig och sjelf tillträdde
regeringen. Alt någon maktutvidning af betydenhet vid ingen-
dera af dessa thronombyten kom i fråga, härledde sig för-
modligen dels derifrån, att båda konungarne genom sina fä-
ders omsorg blifvit utsedde till efierträdare, redan under
dessas lifstid, dels af den omständigheten, att hvarken Chri-
stian II eller Fredrik II hade försökt något steg, som kun-
nat ingifva vederbörande någon farhåga. Den förre hade "ej
vågat, den sednare ej heller velat bandla emot adelns interesse.
Sådan var deremot icke Christian IV. "Intagen ej mindre af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
