Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
nungens bemödande att genom goda ord söka förmå ståndet
att erlägga afgiften visat sig vara förgäfves. Missbruket öf-
vergiek slutligen till lag, då det 1538 blef stadgadt, ”alt
adeln skulle vara befriad från tionde af sina sätesgårdar, på
det den skulle tillhålla sina bönder att utgöra tionden rält-
färdeligen”, och denna” frihet har sedermera ända till. närva-
rande tid bibehållit sig. Men ieke nog att den rika adeln
vägrade betala tionden, utan den förminskade dessutom be-
ständigt presternas inkomster genom de många bondgårdar
och byar, som indrogos under herregårdarnes egor. A delas
kallelserätt (jus patronatus) utöfvades också på det mest an-
stötliga sätt; icke kunskaper och skicklighet, utan ett äkten-
skap med herremännens frilla eller hushållerska och: dylika
smutsiga medel banade uvfta vägen: till de prestsysslor, som
adeln hade att bortgifva. Den sålunda kallade presten måste
underkasta sig den mest nyckfulla och öfvermodiga behandling
af herremannen, samt i allt foga sig efter dennes ombytliga
önskningar, så framt han ej ville utsätta sig för hvarje slags
förföljelse och att slutligen blifva jagad från tjensten. Landets
förnämsta andlige, biskoparne, voro sjelfve icke en gång i
säkerhet för den ovärdigaste behandling af den ohyfsade adeln.
Så blef, 13564, Niels Jespersen, biskop i Odense, afbruten
midt. under sin predikan och öfverbopad med de gröfsta skymf-
ord af-en adelsqvinna, med hvilkens man ban hade en: tvist.
Förgäfves förmanade biskopen henne att förhålla sig stilla åt-
minstone till dess gudstjensten hunnit slutas: hon fortsatte
med sina otidigheter, och biskopen nödsakades ändtligen all-
deles afbryta sin predikan och nedstiga från predikstolen.
Detta förargliga uppförande ådrog den adliga frun, såvidt be-
kant är, icke någon bestraffning eller olägenhet.” Bifogar
man till allt detta den uppgiften, att år. 45350 en förordning
behöfde utfärdas och verkligen blef utgifven, som förbjöd
adeln och länsmännen, att anse presternas söner lika med
Vornede och ”dela dem till stavns”, d. v. s. tvinga dem att
blifva lifegne bönder, bar man lätt att bedöma den samhälls-
ställning, som en längre tid var det lutherska presterskapet i
Danmark anvisad. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
