Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
"det, som rätt och billigt är, och dermed skole vi oss låta
nöja.” Nu intog adeln i förhållande både till konungen och
de öfriga stånden en högre plats är någonsin, men ställnin-
gen var föga pålitlig, och det brådstörtade fallet sen Se när-
mare än man kunde ana. i
Om den förändring som presterskapet vid början af den-
na period måste underkasta sig, är ofvanföre nämndt. Riks-
dagen i Köpenhamn, 1356, utplånade nästan fullkomligt all
biskoparnes verldsliga makt genom att fråntaga dem på en
gång största delen af deras inkomster och deras säte inom
riksrådet. Ej ens för sjelfva namnet hade man’ gjort något
undseende, och danska kyrkans angelägenheter sköttes närma-
ste tiden efter denna riksdag af superintendenter i stället för
biskopar, till dess denna sednare titel snärt åter blef upplif-
vad, utan att dock något väsendtligt af det förra stora in=
flytandet blef detta embete dermed återgifvet. Alla vigtigare
förrättningar, som från gammalt tillhört biskoparne; blefvo
nämligen till större delen anförtrodde verldslige embetsmäns
först de särskildt för detta ändamål tillsatte stiftslänsmännen;
sedan, efter 1382, de vanlige länsmännen, hvilka egde att
deltaga i uppsigten öfver kyrkornas inkomster, skolväsendet;
presternas tjenstutöfring, 0. sv. Vid tillsättningen af kyrko-
herdar häde biskopen hädanefter ej heller annan rättighet, än
den att pröfva vederbörande personers skicklighet, då läns-
mannen deremot egde att bekräfta i tjensten den kandidat;
som af församlingsboerne blifvit vald, eller, der jus patrona-
tus var införd, hvilket på många ställen var förhållandet, af
Herremannen kallad. Af alla omständigheter finner man tyd-
ligt, att presterskapet efter reformationen var ej allenast utan
all betydenhet i staten och vid afgörande af frågor, som rör-
de densamma, utan äfven bragt till fullkomlig värnl!öshet mot
de ständiga angrepp, som från aristokratiens sida skedde på
dess ännu återstående svaga rättigheter. Så borde efter 1536
preste- och kyrkotionden förtfarande "utgå och "användas på
vanligt sätt till presternas underhåll be vidmakthållande af
kyrkorna , men adeln fann efter denna tidpunkt ej vidare lämp-
ligt att för sin del utgöra någonting häraf, och man” hade "ej
annan utväg än att låta saken dervid bero, sedan äfven -ko-
EnevY, VI, 292,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
