Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J42
fallde Fredrik 1 (1552) med afseende på Laaland, att en af de
sjelfegande böndernas söner icke skulle delas till stavns, utan
få blifva hemma vid fadrens gård, hvaraf alltså synes att man
mot all lag och rätt hade utsträekt lifegenskapen till de sjelf-
egandes öfriga söner. Christian III gaf (1559) "de borgare i
Nakskov, som voro födde på kronans gods, frihet ifrån alt
delas till stavns, men befallde tillika, att för framtiden ingen
lifegen finge upptagas till borgare.” ”Bönderne voro under
denna tidrymd dels sjelfegare, dels Jandbönder, dels vecko-
dagstjenare (selveiere, fiestere, ugedagstjenere); med detta si-
sta namn betecknades de landbönder, som bodde närmast in-
till berregården, der de voro förpligtade att utgöra dagsver-
ken några dagar i veckan, eller så ofta och så länge, som
berremannen fordrade det. De mera aflägset boende bönderne
förrättade dågsverken blott vid arbetstiden, vår och höst, och
bestridde dessutom kortare och längre resor för hberrskapet
(kortegts- och langegts-bönder). Arbetsskyldigheten blef den:
na tid långt mera besvärlig än tillförene, ty förut hade adelns
egendomar till största delen bestått i en mängd små gårdar,
som voro spridda rundtomkring i riket, och hvilkas brukning
icke kostade mycket arbete. Men från slutet af fö:de århun-
dradet och isynnerhet efter reformationen, då de inbördes
krigen upphörde och adeln fattade tycke för ett lugnare lef-
nadssält, började den samla de små egendomarne till stora
landgods dels genom köp och afsalu, dels genom utbyte med
kronan eller enskilde, dels ändtligen genom förvärfvande af
stora andliga gods, på hvilka folket nu fick utbyta presternas
milda öfverherrskap mot adelns tryckande ok. Då dessa ar-
ronderade adelsgods brukades blott med veckodagstjenare, blef
dagsverksskyldigheten (boveriet) utomordentligt tryckande, och
ju bättre hufvudgårdens egor sköttes, destomindre tid: lemna-
des bonden till eget arbete, och desto mer råkade således äf-
ven de omkringliggande böndgårdarne i förfall. Arbetsskyl-
digheten bade redan längre tid varit obestämd, mera såsom
en följd af det beständigt tilltagande förtrycket än af något
egentligt lagbud; men de obestämda uttryck, som förekomma
så väl i tidigare förorda aga från den första hälften af det
i0:de århundradet som i Christian HI:s Koldingrecess af 1558,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
