Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [25] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
syntaxen i i sdetta språk bär större svårigheter; men: i ”hyare
språk mäste étt sådant isoleradt förfarande alltid vara för-
vände. — Den enligt femte punkten vidtagna åtgärden, att er-
sätta mönitörer genom för läroterminen antagne” ”underlärare”;
"$ynes förträfflig, och derigenom har det nya skolsystemet vun-
vit ytterligare fullkomning. I nya Elementarskolan i Stock-
holm lärer blott adjunkten användas såsom underlärare. —
Lärarnes i sjette punkten berömda interesse må icke bestridas,
men väl synes det tecknadt med nog poetiska dråg. Under-
visningen är ett nog allvarsamt göromål för att kunna blifva en
”rekreation.” "Med allvar och nit bedrifven, måste den alltid
blifva en ansträngning. ett arbete, om ock ett arbete, hvilket
läraren gerna önderkastar sig. — Öfver den i åttonde punk-
ten metdeläde anmärknings- förteckningen kan intet bestämdt
omdöme fällas, utan noggrann kännedom om grunderna för lä-
raärnes förfarande. Har. för hvarje förseelse, - stor eller liten,
genast anmärkning blifvit gifven, så är antalet 200 för om-
kring 150 fårjöligåt ganska lågt. Hafva åter anmärkningarna,
såsom skäligt synes vara, icke gifvits utan föregående vänliga
förmaningar och varningar, så förändras förhållandet betydligt.
Ätt Oidning i skolan kunnat bibehållas, utan att flere än en
lärjunge erhållit aga, är emedlertid ett vackert resultat och
omöjligt att ernå, utan: tillbjelp af anmärkningsböcker.
Ett i herr Biskopens embetsberättelse ofta återkommande
uttryck bar fästat vår synnerliga uppmärksamhet. Biskopen
säger sig hafva ”anbefallt” än ett än ett annat. Jal man
vill till och med ryktesvis veta, alt Biskopen emot lärarepluc
ralitetens önskan ”anbefallt” hela reorganisationen: Nu kan
väl ingen förneka en efors lagliga rätt att befalla öfver stiftets
skolor. Men en annan sak är, huru nyttigt detta är. Skolan
styres alltid bäst, då de kraftigaste skäl, från hvem de må
komma, få göra sig gällande. "Befalliingar skola allöd, der
skäl icke fullt inses , åtlydas med större eller mindre fivtvilja:
Derföre må en efor endast i högsta nödfall använda maktspr åk;
öch aldrig i methodik gifva föreskrifter, som binda läraren.
Redan 1820 års skolordning meddelar sådana föreskrifter en-
dast under form af råd. Hvarföre skall då en efor, som
aldrig laggt band vid offentlig undervisning, gifva” ”befallningar”?
Då i Carlstad första försöket göres att ombilda ett äl-
dre läroverk efter den nya skolformen, önske vi naturligtvis
deråt all framgång; men vi tro, att man allt ifrån börjat för-
farit mindre klokt, och att företaget, både till denna skolas
och den RE sakens ringa båtnad, icke slår sig så alldeles
väl ut. |; == (Forts3.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
