Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [27] Nya Svenska Parnassen etc. Flickan i Stadsgården, Novell af A. Blanche; samt En Sommar i Småland, Berättesse af K. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
viss grad fritt, och i stället för den exspekterade fonden al-
lena insätter enkan, med eller utan den aflidnes förmögenhet.
I Sverige finnes ingen makt, som tvingar qvinnan att es
möt sin vilja ingå äktenskap. Tacksamheten, hvarmed herr
Kullberg motiverat sin hjeltinnas steg; torde knappt för en
högsinnad och sjelftänkande varelse vara en giltig bestämmel-
segrund. Också stannar interesset af intrigen mellan Seger:
stjerna och generalskan långt bakom författarens intention;
förklaringen dem emellan vid deras sista möte blir fadd "och
otillbörlig; också torde ett sådant möte af den rätta grann-
lagenheten hvarken fordras eller beviljas. Generalens mellan-
"komst och anbud att afstå sin hustru vill ej rätt behaga oss;
eburu det är dikterådt: af frank välvilja och beundran: Denna
scen är emellertid händelsens egentliga slutpunkt. ” Hvarje lä-
sare känner med sig, att den hederlige generalen numera ej
har annat att göra, än att Snart gå ur vägen, och anticiperar
derigenom alltför beqvämt det återstående af berättelsen. Herr
Blanche "behandlar; sin uppgift ännu mera ledigt. Han sam-
manförer sina älskande i mannens sjakrum:” Denne hider af’en
efter alla konstens reglor obotlig sjukdom: Här återstår så-
ledes ingenting annat än sista "kapitlet, der förf. så hjertans
naift förklarar sig sjelf inkompetent att utföra en skildring;
hvarpå ban dock slösar så mycket färger. Både skildring och
förklaring bade särdeles litet i boken att göra:
Herr B. har, såsom vi ofvanföre tillkännagifvit; gjort
stads- eller ’egentligast ’Stockholms-lifvet till ämne för sina
taflor. Han tecknar detta lif, isyönerhet de ouppfosträde klas:
sernas, med det slags trohet; som vid åskådandet af: vissa
poörträtter kommer oss att utropa: ”kors hvad den vårtan på
hans näsa är väl gjord — bevars hvad knåäpparna i fracken
äro mästerligt lika.” Herr B. har en stor talang, som han
måhända tillegnat sig från Seribe; att framställa det yttre; det
lilla, individuella, "de moder och talesält, som tillhöra "vår
tid, åtminstone inom ’den sfer af personligheter , bland hvilka
han företrädesvis rörer sig. Denna talang är af värde för ko-
medien’ mera än för novellen; åtminstone bör den i den seds
näre spärsammare användas.” En dialog såsom följande: ”Staä
derskan: Jag tänker just’ nu gå ut i staden: har döktörn
något: vidare att uträtta? Doktorn: Nej tack; icke’nu. Adjö
madam lilla.” —"En dialog såsom förestående, lånad ur herr
B:s bok, och icke den enda i sitt slag, är en af dessa ting;
som visserligen: troget framställa en städerska i nittonde år-
hundradet, men med en så småaktig, så att säga mesgquin san-
filing, att taflan visserligen icke förlorat i trohet, men säkert
vunnit i behag, om de vore utelemnades = = -
-
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
