Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [27] Nya Svenska Parnassen etc. Flickan i Stadsgården, Novell af A. Blanche; samt En Sommar i Småland, Berättesse af K. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Herr B:s arbete är långt ifrån att vara en såkallad ten-
dens-roman; dock förekomma enstaka små polemiska utfall
mot ett och annat, t. ex. Stockbolms polis, den klassiska
skolbildningen, garnisonssjukhuset, o. s. v. Ref:s tro är den,
att man sällan verkar reformer genom epigrammer eller nega-
tiv polemik öfver hufvud, och då herr B. ögonskenligen i när-
varande arbete icke har några reformatoriska syften, torde
dessa små oskyldiga filippiker så mycket lättare hafva kunnat
vara borta, som allvarsammare pennor underkasta dessa äm-
nen en granskning, strärgare och verksammare än hvad som
kan ske genom flyktiga epigrammer och tillfälliga å propos,
de må vara så qvicka som helst.
Oaktadt herr B. kallar sin berättelse novell, låter han
den omfatta ej mindre än tretton år, från den stund då hans
hjelte i ”sista styfverns trappor” gör sina första vapen, till den
då han, vid 26 års ålder blifvit en af läkarkonstens heroer;
och de öfriga manliga figurerna behörigen undanröjda. Döden
spelar nämligen en stor rol i herr B:s bok: icke mindre än
fyra af bans förnämsta personer måste dö innan allt blir fär-
digt. Den period, hvari hans personer verksammast uppträda,
är barnåldern. Ett krig mellan två af bufvudstadens skolor
är uppslaget i berättelsen. Man skulle nästan tycka att herr
B. fäller några tårar öfver förändrade och försämrade tider:
Förr utbildades, enligt honom, hufvudstadens ungdom i man-
lig idrott genom blodiga fejder mellan dessa borgerlighetens
unga patricier i hela underkläder och rena skjortkragar å ena
sidan och å den andra framtidens hamnbusar med okammadt
hår och trasiga eller osynliga skor. Detta uppfostringssätt,
så väl öfverensstämmande med ett hjeltefolks vanor och lyn-
nen, är nu. tyvärr förbi, menar herr B. Hellre än att pole-
misera med bonom, kaste vi en återblick på egna barndoms-
minnen, som ännu höra till verkligbeterna. I våra provinsstä-
ders lärdomsskolor sitta ofta magnatens och torparens: söner
sida vid sida. Alla samhällsklasser sända deras ungdom till
dessa bildningsanstalter, tillgängliga för de ringaste och oför-
smådda af de bemedlade. Hanske just derföre att de, oaktadt
medgifna och icke medgifna brister i undervisningsmethoden,
erbjuda en oskattbar praktisk uppfostran för lifvet. Förf.
finner här sällan, kanske aldrig, det gryende ståndshat, som
han i sina egna skildringar nästan synes förutsätta såsom ett
nödvändigt vilkor för framtida kraft och mannamod. Deremot
finner han här ungdomens lekar alldeles icke mindre härdande
och djerfva, fastän de ej (uppstå af skryt eller. afund öfver
rikedomens och rangens företräden) ageras ut med knölpåken
och hafva till resultat blodiga näsor och kulor i hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
