Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [27] Nya Svenska Parnassen etc. Flickan i Stadsgården, Novell af A. Blanche; samt En Sommar i Småland, Berättesse af K. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Men vi hafva redan vid denna punkt uppehållit oss för länge.
Blott en sak vilja vi tillägga. I denna späda ålder låter förf.
sina älskandes sympathier uppstå och utvecklas. Den föräl-
skade hjelten räknar tretton vintrar, den älskade och älskan-
de mön sex, ehuru herr B. låter henne jollra som ett två års
barn. Men herr B. har sjelf sagt oss, att han ej är gift och
hans misstag i detta afseende bör derföre lättare ursägtas. Vi
frukta att den blå sammetshatten med det härmade bermelins-
brämet var ett kraftigare antändningsmedel, än de blå ögonen,
hos en hjelte, som visserligen. är snäll i Skolan och skrifver
romaner på loftimmarna, men dock alltid är ett barn: Att
den späda åldern är mäktig af djupa, outplånliga intryck, är
sannt; men kärleken emellan könen hvilar dock på andra
granden, och derföre se vi så ofta en fullkomlig omstämning
af sympathier ioträffa just på öfvergången från er till yng-
lingaåldern. Öfverhufvud tillhör barnet icke konstens område
på annat sätt än såsom ett underordnadt parti af familjegruppen.
På egen hand kan det svårligen bli mer än en täck kyrkängel.
Åtminstone bar herr B. ej förmått väcka något annat inter-
esse för sin lallande ”Lalla”, oaktadt alla påkostnader af blått
för kolt och ögon.
Detta oaktadt, och trots den mängd fula dialoger och
monologer — sidd, 19, 20 o. följ. — som författaren älskar
att lägga i sina bjeltars mun, synes oss bokens första afdel-
ning vara den mest sammanhängande och underhållande, och
man följer icke utan nöje det minderåriga triot af ”Clarister”
i deras storartade planer och äfventyr. Herr B. har här stun-
dom en momang af verklig humor. . Icke illa låter han en af
sina hjeltar beklaga sig devöfven. alt allt hvad han inbemtar
i skolan endast vänder båg och lust till krigiska bragder, icke
ens bibliska historien undantagen, Redan den följande perio-
den är mindre underhållande. Hjelten JV 1 läser beskedligt
och flitigt och tar sina examina. JM 2 blir en rå, tämligen
bvardaglig och fräck rumlare, JF 3 en sjuklig och föga märk-
värdig pietist. I sista stadiet af berättelsen bar också förf.
ingenting annat att göra, än att taga lifvet af de två sednare,
hvilkas öden aldrig väsendtligt ingripit i hufvudbjeltens, för
att låta den sistnämnde på grund af aflagda lärdomsprof, an-
dra meriter att förtiga, avancera till ötrerlikare öfver alla
ryska cholerasjukhus och svensk kongl. lifmedikus m. m. och
behörigen viga honom vid sin Lalla, som visserligen under
den långa tiden förlorat sin intagande sammetskolt, men i stäl-
Iet blifvit furstinna och placerad i en praktfullt beskrifven
”boudoir” med ”fontainer”, ”göthiska fönster och kupidoner
i taket.” Hennes person föröfrigt är föga individualiserad. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
