Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [27] Nya Svenska Parnassen etc. Flickan i Stadsgården, Novell af A. Blanche; samt En Sommar i Småland, Berättesse af K. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
vissa samhällsklasser. Tvärtom bör romanskrifvårens uppgift
just vara den, att genom mjuka, sanna och försonande skil-
dringar af samhällets särskilda faser bereda och förmedla den
klassernas soeiella samverkning och sammansmältning, hvartill
den närvarande civilisationen synes oss sträfva. Om vårt fä-
dernesland beböfver en politisk reform, behöfver den ännu
mer eller åtminstone lika så väl en sociell. Hvartill tjenar
det” att borttaga ståndsprivilegier och ståndsinteressen, om
ståndsfördomarna och klassernas inbördes splittring stå qvar?
Svensken” skryter icke blott af sin anborna fribet, utan också
öfver sin personliga sjelfständighet och sin fribet från flärd
och fåfänga. Om vi kasta en och annan blick på våra säll-
skapliga förhållanden, torde vi finna detta skryt, liksom så
månget annat fosterländskt skryt, temligen tomt. Redan språk-
bruket: ”bättre folk”; ”sämre folk”, är en blodig ironi öfver
detta skryt. Denna gränslinea är humera för modligen den för=
v nämsta’ delningsgrunden af vårt sociella lif; sedan vår aristo-
krati upphört att företrädesvis representera förmögenheten och
: bildningen: Det "djupare sehackt, söm skiljer dessa två afdel-
ningar, äro titlar och snitt på kläder. I det fria Sverige
spökar ännu fantomen af ett herrestånd, fastän i bra anspråks-
lös skepnad; titeln af ”berr och fru” — olycklig den, som" ej
gör full" rättvisa åt detta kraf == samt den aldra enklaste
stymmelse till-en frack eller en fräntimmershatt adlar: det an-
språkslösaste äkta par straxt till ”herrskapet.” Vi vilja för-
« öfrigt alldeles icke säga, att det sociella kriget kämpas ut
mellan dessa två kategorier. I Sverige gäller det mer än an-
norstädes, att hvar och en är hödre öfver sin stackare.
Hvar finnes på jorden ett folk, svagare för distinktion; rang
och titlar? Afven här ger språkbruket bekräftelse "åt vårt
påstående. " Hos oss; på vårt stolta, manliga, på vers och
prosa så högt beprisade idiom; tilltalar man aldrig menniskan
utan "klassmannen, aldrig personen utan rangen. ’ Vårt stolta
språk bär i detta afseendet skråsinnets släfmärke på sin pån-
nas Vi träda i beröring med ent medmenniska, endast i den
egenskap af grefve, brukspatron, öfverdirektör, magister, mar
dam, fru, råd, rådinda m. m. m:; m: "År vördnaden för det
vördnadsvärda mindre i sådana länder, der man ej kätiner des-
sa spiltor och afbalkningar emellan sambällsklasserna, t. ex. i
England, der drottningen och tiggarens hustru tilltalas med
samma madam?" Finner sig i sådana länder den bögt upp-
satte bhesudlad af det ni; hvarmed han tilltalas af den ringare?
i äro med all vår sjelfständighet slafviska imitatörer af ut-
- ländningen; måtte vi åtminstone söka att i humanitet, i ”mensk-
— Jighet” komma Europas högst förädlade nationer närmare; än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
