Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [28] Granskning af Regeringens Representationsförslag, Vesterås 1848 (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d7A
behöfde: ej: heller frukta att utsträcka valrätten för långt och
kunde gerna medgifva politiska rättigheter åt hvarje myndig
svensk man, som vore i fullt åtnjutande af medborgerliga rät-
tigheter och skattade till staten, egenskaper, som jemväl skulle
öra medborgaren valbar till kommunalstyresman. Rösträtten
blefve derigenom något, ehuru obetydligt, mera utsträckt, än
regeringens förslag medgåfve. Deremot vill förf. för valbar-
het till riksdagsman föreskrifva följande vilkor: att vara eller
någon viss tid, t. ex. 5 å 4 år, hafva varit kommunalstyres-
man, eller att bekläda sådant embete eler tjenst; som må
anses befria från skyldighet att vara kommunalstyresman, ’el-
ler" ock slutligen att hafva varit riksdagsman. Detta valsätt
skulle utöfva ett välgörande inflytande på hela nationens bild-
ning, och då skyldigheten att vara eller hafva varit kommunal-
styresman vore det enda eller åtminstone hufvudsakligaste vil-
koret för att blifva riksdagsman, lockades så väl den rike och
förnäme, som den lärde, att bryta det trånga skal, hvarmed
egoismen omgärdat honom och sätta sig i bergang med fol-
ket. Sådant kunde ej ske, utan att han delade med sig af
af sin belefvenhet, vett och bildning åt den råa och obildade
massan. Den rike och lärde kunde ej, såsom kommunastyres-
man, beherrska nationen, emedan de årliga valen aflägsnade
honom, om han sökte missbruka sin makt till att befordra
sina enskilda interessen på de väljandes bekostnad, men å an-
dra sidan blefve de rike och bildade alltid eftersökte till så-
dana platser, enär desse voro lönlösa och kommunalstyres-
mannen måste förvalta stundom betydliga kassor ;- samt bild-
ningen vore oumbärlig och öfverallt gjorde sig gällande utan
garantier. Derjemte hade hvarje ombud, innan det komme
till riksdagen, fått lära sig att förvalta Sikäända angelägen-
heter samt tillämpa lagar och författningar. Derigenom kunde
man vara förvissad att inga ”tomma förslagsmakare” finge till-
träde i riksförsamlingen, hvilken alltid blefve konservativ i
ordets sanna bemärkelse. Man bebhöfde således ieke bråka sitt
hufvud med att söka skapa en konservativ eller så kallad åter-
hållande makt inom representationen i en stat, der elementer
dertill helt och "hållet saknades. ”Funnes någon aristokrati
hos oss”, säger förf. vidare, ”vore förhållandet annorlunda,
men denna är död för mer än två sekler sedan och knappt
tio aristokrater stå qvar likt vördnadsvärda ruiner från en för-
gången tid” (!?). Den makt, som regeringens förslag ville
lemna byråkratien i första kammaren, vore ej någon konser-
vativ eller återhållande makt, utan en mot nationen och dess
fria utveckling fiendtlig. Ty med återhållande element kunde
man ej mena annat, än ett sådant; som, ehuru långsammare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
