Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389.
instämdes inför domstol; skyddades af folket; man brukade
våld; det onda tilltog allt mera; snart ökades vådan genom
folkets nattliga sammankomster till ett slags politiska klubbar.
De derpå följande konsulerne, A. Virginius och T. Ve-
tusius, rådfrågade senaten rörande denna bekymmersamma till-
dragelse, men fingo dervid uppbära förebråelser för otilltag-
senhet och feghet. Honsularen Appius yrkade på sträng ut-
skrifning, med anledning af tillstundande krig. Utskrifning
försöktes: förgäfves. Ingen svarade vid uppropet, och folket
förklarade öppet, att det ej vidare tänkte kämpa för despoter.
Konsulerne , som sågo, hvarthän saken var bragt, infunno sig
för: andra -gången i senaten, der de yrkade på senatorernes
personliga biträde vid utskrifningens förrättande. De vunno
sin åstundan; men vid förrättningens början uppstod bland
menigheten ett sådant larm, utbröt ett sådant raseri, att senato-
rerne ej undgått våldsam behandling, om ej konsulerne trädt
emellan. Utskrifningen afbröts, hvarpå följde en bullersam
rådplägning i senaten. Trenne olika meningar läto derstädes
förnimma sig, af hvilka Appii Claudii blef gällande: att en
diktator skulle väljas, att med oinskränkt maktfullkomlighet
förfara mot de uppstudsige.
Marcus 7) Valerius blef diktator, en godsinnad man och
medlem af en för folket kär familj. Han utgaf ett påbud,
nära nog liknande konsuln Servilii, hvilket stärkte folkets
tillit; och som menniskorna satte lika mycket förtroende
till mannens karaktär, som till hans makt, läto de tills vi-
dare utan gensträfvighet anteckna sig till krigstjenst. En krigs-
här, större än någonsin förut, säger Livius, blef upprättad
’£) Namnet Manius förekommer ock; men Niebuhr, som anmärker,
att ingen Manius dittills varit konsul — endast konsularer kunde blif-
va diktatorer — gör tydligt; att Marcus är det rätta namnet. — Att
Niebuhr , hvars bistoriska arbete vi vid många tillfällen komma att ci-
tera, gjort epok i romerska historien genom sina upptåckter och nya
åsigter, är temligen allmänt bekant, Hans arbete, i de upplagor vi
haft att tillgå, heter:” Römische Geschichte von B. G; Niebuhr; Mit=
glied der IK: Akademie der Wissenschaften zu Berlin; Erster Theil.
Vierte unveränderte Auflage. Berlin, im Verlag von G. Reimer 18353;
Zweyter Theil. Dritte unveränderte Auflage. Berlin 1856; Priiter
Theil, Berlin 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
