Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
och — frågan om förbättrandet af folkets vilkor åter undan-
skjuten. — SR
Snart derpå, efter vunnen seger i ett trefaldigt krig, å-
terkom man till den bekymrande tanken på den inre ställ-
ningen. Under tiden hade ockrarne, genom inflytelse och rän-
kor, tagit sådana mått och steg, att de kunde gäcka så väl
menighetens hopp som diktatorns förväntan. Derföre, när den
sednare i senaten, först bland allt, föredrog om det segerrika
folkets sak, och gjorde hemställan om, hvad borde göras i
afseende på gäldenärerne, blef hans föredragande återvisadt.
Men den ädle Valerius förklarade, att han hvarken ville gäcka
medborgare eller förgäfves vara diktator, samt att han hellre
såsom ke man ville blifva vittne till upproret, hvarefter
ban nedlade sitt embete.
Nu fruktade patricierne, att, om krigshären entledigades,
skulle nya sammanträden och sammangaddningar komma att
ega rum. De ämnade derföre, under förevändning af ett nytt
fredsbrott med ett grannfolk, hålla trupperne i fält. Men för-
slaget kom ej till fullbordan: en af de märkvärdigaste hän-
delser i romerska historien inträffade just nu. Det under va-
pen varande folket tog sig L. Sicinius Bellutus till anförare,
och utvandrade till det sedermera så kallade heliga berget,
der det förskansade sig. Patricierne, häraf bragta till skräm-
sel och oro, sände ändtligen den bekante Menenius Agrippa”),
en man af plebejskt ursprung, ditut, hvilken, enligt sagan,
för folket uppdukade den kända” anekdoten om magen och
lemmarne, hvarigenom han skall hafva förmått detsamma till för-
likning. Men mera än denna paraboliska godbit verkade san-
nolikt på den, nu mera på tålamod uttömda, romerska menig-
heten en från patriciernes sida den beviljad rättighet att ega
egna försvarare i de så kallade folktribunerne, som borde
bevaka dess rättigheter mot konsulernes och patriciernes in-
grepp. Emellertid blef nu, visserligen mera genom förhopp-
+) Enligt Cicero, såsom Niebuhr anmärker, skall underhandlingen
med folket skett genom diktatorn M. WValerius, hvilket visserligen är
sannolikare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
