Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
sjelfva verket ej anledning att tro det. Väl låter han i ett
fingeradt och rhetoriskt utsmyckadt tal Manlius gifva folket
att förstå, att, om det ville utmärka honom, dess beskyddare,
med något namn, som uttryckte en högre makt eller värdighet,
så skolle de finna honom så mycket mera i stånd att utverka
det, de önskade; men sedermera säger han uttryckligen , att,
ehuru man sade, att underhandlingar om konungamakt från
den tiden blifvit började, man likväl icke egde någon tydlig
berättelse om, med hvilka det skett, eller huru långt planen
hunnit. Dertill lägger Livius på ett annat ställe: ”utom folk-
klubbarne och hans (Manlii) upproriska utlåtelser och spende-
ringarne och den falska uppgiften (rörande det s. k. gal-
liska guldet) finner jag icke hos någon författare uppgifvet,
hvad åklagarne på rättegångsdagen laggt den åklagade till last,
såsom egentligen rörande beskyllningen för eftersträfvad ko-
nungamakt” "). "Men att han var en för senaten och patrici-
erne ganska farlig man, det visar sig redan deraf, att de, med
sökt anledning af ett krig mot Volskerne, valde en diktator.
Vi förbigå det enskilda uppträde, i hvilket Manlius för-
sta gången framstod såsom en folkets beskyddare, i det han
friköpte en för skuld till slafarbete dömd gäldenär, en gam-
mal aktningsvärd krigare af officersgrad, och hvilket Livius
så romantiskt och rörande skildrat. Vi öfvergå till de yttrin-
gar af mannens verksambet, hvilka hade ett allmännare och
vidsträcktare syfte. Det heter om Manlius, att han icke nöjde
sig med åkerlagsförslag ""), utan blandade sig i skuldförhål-
landet, i det han sökte hindra skuldfordringslagens tillämpning
genom att för egna medel lösköpa dem, som af oförmåga att
betala skulle dömas till fängelse. Sin stora fädernejordegen-
dom t vejentiska landet utbjöd han till salu X44), i det han till-
+») Niebulrs bemödande att göra ursäktligt, om tanken på konunga-
välde i Manlii själ upprunnit under fängelsetiden, som lemnade rådrum att
erinra så väl folkets tillgifvenhet som patriciernes orättvisa och förföl-
jelse, kan man derföre anse, minst sagdt, fullkomligt öfverflödigt.
+) Om han verkligen gjorde åkerlagsförslag eller uraktlät sådant,
icke anseende det tillfyllestgörande, kan man icke sluta af Livi uttrycks-
sätt: ”non contentus agrariis legibus.”
— +) Att han ock verkligen försålde den, tyckes klart deraf, att han.
sedermera ådagalade, att han friköpt ända till 400 romerska medborgare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
