Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
kännagaf, att ban ej ämnade tillåta någon romersk medborga-
re, dömd för skuld, föras i fängelse, så länge något af hans
egen förmögenhet var öfrigt. Slutligen beskyllde han patrict-
erne att hafva undansnillat det s. k. galliska guldet, för hvil-
ket, om det återfinges, det gäldbundna folket kunde räddas
och förhjelpas ur beroende och förtryck. För allt detta, ehuru
i sjelfva anklagelsen7endast för det sista, blef han kallad in-
för rätta.
Diktatorn, som sannolikt blifvit vald för Manli skull,
vände sig likväl först mot den yttre fienden, för alt genom
en seger befästa sig i folkets förtroende och tillgifvenhet. Till
yttermera visso utdelade ban bland soldaterna hela det af de
slagne Volskerna tagna bytet: en utväg att upphjelpa folkets
ekonomiska ställning, som ej så sällan användes, men som var
otjenlig, ej blott såsom beroende af fältherrens eller senatens
sbdiyckes utan såsom innebärande en ojemn och otillräcklig
hjelp i folkets belägenhet.
Manlius, kallad inför diktatorn och af honom uppmanad
att bevisa sitt påstående och upplysa, hvar guldet fanns, vid-
gick sitt påstående, men förklarade sig obenägen att lemna en
upplysning, den det vore senatorernes skyldighet att sjelfve
lemna. Hvad beträffade senatorernes fruktan derför, alt han,
Manlius, sågs omgifven af en skara tillgifne medborgare, uppma-
nade han dem att med egna välgerningar draga folkskaran från
honom, eller göra det medelst att, hvad de gäldbundne anginge,
åtminstone afdraga på kapitalet det, som blifvit betaldt i räntor.
Efter ett sådant försvar blef han inmanad i häkte,
Derpå firade diktatorn sin triumf öfver Voiskerne, men
skördade deraf mera bat än ära, ”ty öfver en medborgare
vore triumfen egentligen vunnen.” Ett uppror var nära att
utbrista, och, för att stilla folket, beslöt senaten — som dock
ej heller denna gång ville veta af en åkerutdelning i den me-
ning, folket helst åstundade, nämligen en utdelning af jord i
närheten af Rom — att sända en koloni till Satrieum. Men
då så väl de särskilda jordlotierne blefvo obetydliga, som ock
antalet ringa af dem, som af kolonisationen kommo i ålnju-
tande, så gagnade detta förlikningsmedel till ingenting, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
