Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
väg komma till rätta med saken var nu försvunnen. Manlii
anhängare "beredde sig att under hans befäl med vapen för-
säkra sig om capitoliom; de förnäma och sansade plebejerne
hade öfvergifvit Manlii sak”). Nu var ock Camillas, för fjer-
de gången utnämnd till diktator, i staden, sysselsatt med att
fallborda sin fiendes undergång. Uader skyddet af denne em-
betsmans oinskränkta välde förnyade anklagarne inför kurierna
den anklagelse, som misslyckats inför centariatkomitierna, el-
ler yrkade de på landsförvisning, hvilket synes Niebubr sanno-
likare. Församlingen af ”det patriciska folket” utsade, i poe-
telinska lunden, dödsdomen öfver Manlius. Detta skedde ej
med örätt, om nämligen Manlius var under uppror: men hvil-
ken må gå i borgen för, att ej den olyckhge just genom
landsförvisningen drefs till ett steg, till hvilket han eljest ej
skulle bafva förirrat sig?
Detta är ej lätt att fatta. Blef Manlius, efter Niebuhrs
föreställningssätt, både landsförvist och, sedan han derigenom
retad till öfverdåd gjort sig skyldig till ny anklagelse, dömd
till döden? Ty af centuriatkomitierna blef ban ju frikänd.
Med mycken sannolikhet synes Niebuhr påstå, att Man-
lius icke, såsom Livius berättar, fallit ett undergifvet offer
för siva fiender. Sådant låter ej förena sig med hans djerfva
och trotsiga karaktär. Niebubr upptager en berättelse hös
Dio Cassius, hvilken. han anser hafva hemtat sin underrättelse
från de äldsta källorna. Enligt denna var nu Manlus med
sitt anhang mästare af eapitolium och i öppet krig mot re-
publiken: men de mera ansedde af plebejerne hade öfvergifvit
honom. Han kande numera ej försmå någon hjelp. En slaf,
som Jlåtsade att han smugit sig mellan diktatorns vaktposter
upp på Capitolium till honom, såsom föregifvet bud om en
sammansvärjning bland slafvarne till hans fördel, passade på
tillfälle att störta bonöom utföre tarpejska klippan. De efter-
kommande, som skämdes för den fega listen, hade berättat,
att tribunerne hade nedstörtat honom: andra sade, alt ban
blifvit hudstrykt och halshuggen: tilläfventyrs blott emedan en
X) Det är likväl svårt att begripa, huraledes de förnämare plebe-
jerne med sina aristokratiska interessen någonsin haft skäl att göra ge-
mensam sak med Manlius, som endast verkade för menighetens bästa, -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
