Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
synes hysa den meningen, att beskyllningen mot patricierne
att förhålla guldet blott grundade sig på en lös: misstanka;
och i en sak, rörande hvilken man aldrig kan komma till hi-
storisk visshet, lönar ej mödan att polemisera. Likväl synes
det föga sannolikt, att Manlius, som var af hög adel, varit
konsul och åtminstone i början af sitt uppträdande stod i för-
bindelse med betydande personer, skulle hafva saknat utvägar
att komma sakens rätta förhållande på spåren; ej heller synes
det förenligt med hans häftiga och heroiska lynne att för något
sitt ändamå med försåtlig slughbet begagna sig af en lögn.
Niebuhr, söm säger, att ”sådana beskyllningar blott kan-
de förbittra”, öfvergår nu till något, som ”verkligen skulle
afbjelpa nöden”, nämligen af Manlius gjorda förslag om åker-
delning och skuldens utplånande. Enligt Dienysius skulle Man-
lius hafva fordrat detta utplånande, åtminstone att allmän åker
försåldes för att med dess afkastning betala skulderna. Men
dittills, menar Niebuhr, var väl blott att tänka på sådana
förslag, till hvilka det var möjligt att åtminstone aftvinga ku-
rierna bifall: således icke en allmän åkerutdelning ").
Niebuhr finner sannolikt, att folktribunerne ej annat af-
sett med sin anklagelse, än att aflägsna en för staten farlig
medborgare "4), men att de missräknat sig på det skrämskott,
de velat åstadkomma: Manlius trotsade dem, stannade qvar
och inställde sig inför rätta. Vigtigare är den anmärkningen
af Niebuhr, att ”det är erkändt, att Manlius icke blef sak-
fälld”, och att ”det icke är att betvifla, att centurierna fri-
sagt honom”, samt att ”uppgiften, att domen blifvit uppskju-
ten, blott är en uppfinning enligt den falska föreställningen,
att den dömande församling, som fällde honom, blott varit
en rättmätig fortsättning af den på Marsfältet.”
Här afviker Niebubr från Livius, men är i framställnin-
gen af sin mening ej rätt klar och sammanhängande. Han
yttrar sig ungefär sålunda. Hvarje förhoppning att på fredlig
+) Niebuhr 2. 680. :
++) Vi lemne detta derhän. Man är ej rätt ense om, hvilka voro
det årets folktribuner. WVoro de af patricisk börd — och Niebuhr fä-
stler sjelf uppmärksamhet derpå, att många folktribuner med patriciska-
namn förekomma. — torde de hafva uppträdt sådana, som Eivius dem.
skildrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
