Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
vilde nyhetskrämare eller blinda beundrare af det gamla, rvik-
tade desse män, likaså skarpsinnige och vältalige som oför-
skräckte och obesticklige, sitt reformerande sträfvande på hela
samhället och utvecklade för Roms framtid alla det förflutnas
och närvarandes författningsmässiga frön, handlade med ett ord ss
såsom historiska lagstiftare.” |
Härvid ämne vi för denna gång stanna, med tillägg af
endast följande. Ehuru vi komma att, i fråga om sistnämnde
folktribuner, egentligen fästa oss vid deras åkörabs böra dock
de öfriga tvenne lagarne här i korthet vidröras, af hvilka den
ena beträffade konsulatet, som borde åter inträda i militär-
tribunatets ställe, och det så, att vid hvarje val en plebej
borde få ena rummet, den andraj rörde amorteringen af de
gäldbundnes skuld, genom afdrag å kapital för redan betald
ränta. Dessa lagar böra åtminstone omnämnas, dels derför,
att de stå uti ett inre sammanhang, emedan den första och
sista, likasåväl som åkerlagen, ehuru visst endast medelbart,
befordrade en förbättring af menighetens ställning, dels der-
före, att tribunerne sjelfva ansågo dem så sammanhängande,
att de framställde dem per saturam, det vill säga, att lag-
förslagen samfäldt skulle genom votering antagas eller förkastas.
Vi våge taga läsarens uppmärksamhet i anspråk för en
fortsatt betraktelse af Roms inre förbållande, då denna stat,
med större ansträngning och i större skala än någon annan,
sökte realisera den republikanska statsförfattningen, hvars ideal
dock förblef den aflägset. Om verldshbistorien i allmänhet är
sådan, att hon ej lemnar maximer för särskilda fall — eme-
dan samma händelser, ehuru lika de kunna visa sig, aldrig
återkomma fullkomligt desamma — så gifver hon dock er-
farenhetens bekräftelse på allmänna grundsatsers halt, till
dessas säkra antagande eller förkastande; och om de nyare
folken, som sträfva åt samma håll, som det republikanska
Rom, af dess öden ej hafva att lära, hvad de böra iakttaga, —
en sann statsklokhet går ej heller ut på härmning, utan på
skapelse — kunna de dock inhemta, hvad de böra undvika.
(Fortsättning en annan gång.) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
