Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [31] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna. viga ;har » man; fortgått . åntill. våra. dagar och
Likväl klagades ,;redan. i sextonde. seklet. och -klagas:’ ännu, att
latiniteten mer ioch mer. försummas. och förfaller. .Småningom
och sedan, fordran. att: skrifva. och tala vacker. latin icke mera
har sin. grund... vare sig. i kyrkans; statens : eller den: lärda
verldens, förhållanden , har män dock:.begynt erkänna att denna
klagan: numera är ett tanklöst: genljud: från fordna: dagar, Man
bar ock länge nog skilt. emellan gra mma tice och latine
scribere och :äskar det förra af. djeknar;: det sednare af. klas-
siskt bildade filologer.
Vi. vilje slutligen citera några filologers och : skolmäns
vittnesbörd i denna ”tvistefråga:
Då : man: .medgifvit; : att alla. yttre. skäl försvunnit. men
icke .det inre förnuftsskälet som fordrar. att Iatiotaluniek och
latinskrifvandet aldrig må. afskaffas i skolorna för dess
formella nyttas skull, svarar den utmärkte filologen. och:
skolmannen, professor .Wurm: .”det. tyckes som. vore..denna
formella : nytta ingenting annat än en: utväg, att så: godt sig
göra låter efter tidens. fordringar -lämpa och åtminstone såsom
medel. berga latinska språket; sedan det upphört att försvara
sig. såsom ändamål för undervisningen.” :
”Man skulle upphöra säger rektor. Blum - att ketnoles
latinskrifningen annat än. som -medel till ändamålet, nämligen
till. säkerhet i grammatikan,. och :för att vid läsningen skärpa
uppmärksamheten på det karaktäristiska. i det främmande idio-
met.” - Och Madvig: ”All latinskrifning kan numera i ”under-
visningen hafva. nå 50n betydelse e blott såsom medel till ett
fullständigt, säkert , Tefvande, för uttryckets karaktär recep-
tivt förstående" af latinet i Yet enskilda och v | desshela, från
våra språk: skiljäktiga, rörelse.” | 5
Fredrik Angust Wolff, enligt Ramiogna; lins den ”bes
hörigaste domaren” affärdar ifrarne för latinskrifning sålunda:
”Skrifning -af sett språk,hör icke till begreppetcaf. dessistu-
dium, Man. kan . vara, bekant med forntiden : och likväl icke
vara i stå d att skrifva,. — De stora. latinkännarne skrifva
vanligen dåligt. 2 il verklig färdighet i 1 latioskrifning hinna
ganska; få, ty det fordras - en. ganska stor.skicklighet dertill
att. emot naturen... som egentligen anvisat hvar och en: blott
ett språk, likasom ett fädernesland,; bemäktiga sig tvänne
språk - ända: till förmåga att skrifva. och tala; dem; och blott
de kunna öppna sin mun vidt att göra påståenden härutinnans,
hyilka. sjelfye icke förmå uppfylla några sådana fordringar,” >
Har man då så alldeles orält, om man: :vågar. påstå al
klassiciteten. hos de fleste af dem, som gifva sig; utsatt Kund
Fre VELs fn ob fappge SMÖR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
