Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
stället för staten. Derjemte fingo grefskapen och barobierne
tiondefrihet för hufvudgårdstaxten, oaktadt det i prester-
skapets privilegier af d. 24 Juni 4661 hade blifvit låfvadt, att
presterne i framtiden icke skulle lida någon minskning i sina
inkomster genom upprättande af nya sätesgårdar. Af mindre
vigtig natur, men mycket betecknande för tidsandan, voro
några andra rättigheter, som tillerkändes den nya adeln, så-
som att ensamt grefvar och baroner fingo till försegling be-
gagna rödt vax, alt ensamt dem tilläts bruka stolar med him-
mel öfver 0. s. v.” Den ställning, som adeln härigenom kom
att intaga i förhållande till medstånden, var sålunda föga
sämre, än den före 1660, och undergick, åtminstone till det
yttre, ingen hufvudsaklig ock varaktig förändring, förrän med
året 41788, då ett nytt och lyckligare tidskifte i Danmarks
inre historia börjar, under hvilket en större jemlikhet i bör-
dor och öfriga förhållanden ändtligen gör sig gällande. De
obetydliga förändringar, hvilka derförinnan försöktes eller sked-
de, komma föröfrigt att nedanföre vidröras vid frågan om
bondeståndet. a
- Angående preste- och borgarestånden under tiden från
1660, inskränka vi oss till nästan endast ett kort anförande
af de privilegier, som de af konungen bekommo under samma
dag, adeln erhöll sina, och hvilka i de vigtigaste punkterna
förblifvit intill sednaste tider oförändrade. Hvad presterna
angår, erhöllo de försäkran, att derefter ej vidare behöfva stå
under inseende af länsmännen (kungliga befallningsmän eller
landsböfdingar); utan få emottaga konungens befallningar en-
dast genom biskoparne, äfvensom att ej framdeles lida någon
ytterligare förminskning i inkomster genom bondgårdars ned-
läggande och förening med sätesgårdarne; öfriga dem beviljade
förmåner voro mera obetydliga. Att föröfrigt det omtalade
löftet om oförminskade inkomster ej af alla regeringar blef
så noga uppfylldt, hafva vi sett ofvanföre. Borgareståndets pri-
vilegier voro något mera vidlyftiga och innehöllo förnämligast
följande: ”borgmästare och råd i städerna skalle framdeles
tillsättas ej af länsmännen, utan af konungen sjelf; kungliga
befallningar skulle sändas omedelbart till magistraten, och icke
först till de kungliga embetsmännen, likasom desses påteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
