Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [38] Jean Pierre, Kjöd och Aand eller de to Veie. En Sjælehistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
denne Saligbed dog kun vilde vere et Öiebliks, da föler jeg
Medlidenhed med mig selv — jeg burde lee, men det kan
jeg ikke. Der er ingen Realitet i Livet Wilhelm!” (I: 95,
96, 97). Och om detta Axels förhållande till Angelique sä-
ger Wilhelm: ”Der skal Mere til at udfylde det menneskelige
Bryst, end slige forvirrede Fölelser, som de ere, der krydse’
Eder imellem. Du maa overhovedet slet ikke bilde dig ind,
at det er Hjerlighed, der hidtil har fört dig til Qvinden, el
ler at den Fölelse, du nerer for Angelique, skulde fortjene
dette Navn.” (I: 118). Emellertid beherrskar ännu denna ”Fölelse”
Axel; men synes dock småningom upplösa sig i en medvets-
lös dyrkan af naturen, hvars dunkla krafter draga honom
till sig, och hvars åskådande försänker honom i ett rus af
trånad, derunder han utbrister: ”Hvorfor er Naturen ikke en
Qvinde, i hvis Arme man kunde fortabe sig?” (1: 1435). Här-’
med har denna sjukliga lidelse dock ännu ej kulminerat, och
mycket återstår Axel alt pröfva, innan han lär sig ”begribe,
at RHjerligheden er mere end en Fölelse, at den er et Liv.”
(I: 165). Väl har han redan någon erfarenhet, att i dessa
sferer lifvet är ”en Bölgegang, hvor den efterfölgende Bölge
er den foregaaendes Grav” (I: 167); men hittills har det dock
blott varit ”qvalm Luft” och ”Skysamling.” Nu stundar det
till ”Uveir og Skibbrud”, och då fordras andra medel, än den
”Löftestang”, Splenham erbjuder, för att åter få ”Livsskibet
flot” (I: 108).
> Redan första sammanträffandet mellan Axel och Natalie
bar något olycksbådande och gifver en aning, om hvad deraf
skall utveckla sig. Såsom i hög grad poetisk, förtjenar an-
märkas den belysning, förf. gjuter öfver denna scene äfven-
som den ulika uppsyn, han dervid och flerestädes låter na-
turen antaga, alltefter vexlingarne i menniskans inre. Axel
var i det själstillstånd, att han kände sig ”Eet med Naturen”,
tyckte sig vara dess ”Centrum” och vaggas ”i dens Favn som"
Barnet i Moderens Skjöd” (I: 145). Derföre låter förf. ock
naturen för dennes föreställning genomströmmas af samma rö-
relser, som skaka menniskobjertat och för detta bafva en var-
nande stämma. Så afbryter ett ”slangeagtigt Lya” Axel vid
försjunkandet i åskådning af Natalie (I: 202), och så tror
ban sig höra ett ”Naturlyd” vid hemfarten från Guldtolfte,
då ”Anne Marie” blef mördad (I: 216), hvilket förefaller hö–
nom ”at vere et Smerteraab fra Jorden selv, der vaander sig .
i en Nöd, som Mennesket ikke fatter, men hvis Qval hans
Sammenheng med den moderlige Hlode dunkelt lader ham
ane”; och det förekommer honom ”undertiden at maatte vare
Jammerbyl i de Veer, der gaae forud for Födselen af noget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
