Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [38] Jean Pierre, Kjöd och Aand eller de to Veie. En Sjælehistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
og der kommer et punkt Wilhelm! — jeg kunde grede Wil-
helm! — der kommer et Punkt, da man endelig’ faaer Öiet
op for ’Saligheden og ’Sjelens Edens men du kan vere vis
paa, det skeer ikke, för” slangen er i Paradiset” — — Hvor:
ledes skal jeg tilstaae dig, hvad jeg nu skal tilstaae; thi du
vil tro mig rasende — jeg elsker Astrid. Du maa ikke lee;
Vilhelm! — gred beller; — thi det er en hellig Föielse; og
gik ikke det Öieblik, da jeg förste Gang saae hende, da bun
hvilede i mine Årme — — gik ikke hiint Öiebliks Fylde
gjennem min Sjel som en Luftniog fra Fredens hellige Egne?
Hvorledes skulde jeg da först ret fatte det, da en Demon
— en Houris fra Mubamweds Paradis :— bar lagt mig i usön-
derrivelige Lenker.” (1: 566, 567, 308): Dessa bojor. för-
mådde han ej heller afkasta; ty ”medens hans hele bedre Jeg
tilhörte Astrid, forstod Natalie vel at vedligeholde den de-
moniske Ild, hun engang bavde tendt i hans Sjel” (I: 590).
och hvilken deri skulle fortfara att flamma, till dess närings-
ämnet var utbrändt. ;
Det är den poetiska rättvisan fullkomligen likmätigt, som
denna Axels dubbelhet kommer till Astrids kunskap, och
som i följe deraf "deras förbindelse" brytes; liksom det är
ett" fint drag att låta ironiens’ man, Splenham;, med sitt: ”God
bye Sir” träda emellan vid den underhandling, hvarigenom;
Axel söker -beveka henne till försoning: (I: 424). > Lifvets
lycka bör: ej gripas med oren band, och vid ett hjerta, deri
lidelselserna flamma så vildt som i hans; finner ej den sanna:
qvinligheten ro. Det fordras mera än en blott föresats; för:
att besegra mörkrets makter; det fordras pröfvad: kraft ,- verk=
lig ånger, andlig ödmjukhet, det fordras försoningi egen barm;
och från Åedne försoning var Axel ännu fjerran. Hos hvem
han emellertid "skall söka den, äfvensom hvar han kan finna
lättnad + den ”tunge, ubyre Vegt”, med hvilken ban genom
Splenbams död ytterligare belastat sin själ, derom ’gifver
Astrid honom -en anvisning vid sitt afsked (I: 440); och skönt.
klingar, som en aning om stundande seger, genom: sorgens.
dimmor, i skiljsmessans sista ögonbick; från kennes rena läp-
par denna kärlekens tillgift ek rättfärdiggörelse: ”Du:er reen,
du maa vere reen, jeg kan ikke leve ved anden Tanke” (I: 445):
Axels dagbok är lika mästerligt genomförd , som den -0-
tvifvelaktigt varit svår att genomföra; och öfverallt skönjes der:
”ordning i sjelfva oordningen.” Den innehåller en åf stridiga:
passioner söndersliten. andes bekännelser, under sökandet att 5
fatta sig sjelf, och skildringen af de ”Dybder” > han dervid bar /N
att genomgå. Axel börjar dessa sina bekännelser med att ;
anklaga nödvändigheten, såsom den der gjort bonom, till hvad! TE i
Freyr. VIL 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
