Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [38] Jean Pierre, Kjöd och Aand eller de to Veie. En Sjælehistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
han blifvit, och finner sig ej hafva kunnat handla annorlunda,
emedan hans ”Sjel greb — — sin Tilverelses Farve, sin hele
Existens i sin Tilblivelses Nu (I: 418). ”Jeg kunde Intet
have undgaaet.:” — säger han — ”deg kan ikke finde et ene-
ste Punkt, hvor jeg har havt aabenbar Uret, hvor min Skjebne
vendte sig saaledes, at den blev det, den nu er, ved min
egen Bröde.” (II: 47, 58). Med denna åsigt återstår bonom
naturligen endast förtviflan, hvaråt han äfven med all makt
hängifver sig: ”Jeg vil fortvivle! Ja Jeg vil fortvivle! Af min
ganske Sjel, af mit ganske Hjerte, af mit ganske Sind vil
jeg fortvivle.” (IH: 49). Förtviflans högsta stadium är van-
vett, och gripen af detta, inträder han i ”Uendlighedens Ör-
ken”, i hvilken menniskan först kan kallas verkligen ”ene.”
”Ene! hvor der ligger en Evighed i detta Ord! Hvor det er
redselsvangert i sin Tomhed!” (HM: 156). di
Man bar sagt: ”Det gifves män, som varit starka mot
allt, hvad som händt, men dukat under, för hvad som k un-
nat hända”; och dermed är äfven riktigt angifvet de poten-
tiella "makternas välde öfver menniskan.: ”Naar man tenker
sig Faren, da staaer den altid ferdig for En, og det er let
at have Mod. Men at see den langsamt voxe og ikke begribe
den, at vare gjennemrystet af Usynlighedens Redsler og see.
den evigt fremvelte nye, qvaltruende Gaader af sit hemmelig-
bedsfulde Skjöd, da falmer den kjekkeste Rind.” (I: 154).
Det är i dessa möjligheternas, de lössluppna. tankarnes,
rike, Axel nu irrar omkring, och ur hvilket han endast kan
utträda, genom att falta, hvad som är nödvändigt, och
således. äfven verkligt. Detta är ”Ordet”, som han skulle
finna, men icke kunde fiuna, för att betvinga ”Nattens Aan-
der”, då ”Evigheden slog om hans Hoved sin lummerhede
Luft, som om Sisyphus’s, då han rullede Stenen.” (II: 156).
— Under det han nu är ”ene” i denna ”Uendelighedens Ör-
ken”, faller det honom ”saa umiddelbart ind”, att han skall
segra, genom att ”negere sig selv” (II: 426), d. v. s. sig
sjelf, sådan ban var, då han blef ”ene.”. Depna tanke leder
honom till sjelfbetraktelse och ödmjukhet, lärer bonom, ”hvad
Anger er” (I: 256), och gifver honom en punkt, hvarvid han
kan hålla sig fast. ”Den umiddelbare Vished” — säger. ban,
efter att deraf hafva blifvit delaktig — ”skal Intet beröve
mig, at jeg engang har anet Livets Fylde, og Intet den: Föl-
felse; at den svandt, da jeg skulde gribe den med Bevidst-
RT dd, fordi Formen, hvori jeg holdt den, var uzgte (IL: 223).
Det är en lycklig tanke att låta Axel identificera sig med
”den evige Juden”, hvilken också ”tog Feil af Kjerlighedens
-Veesen” (I: 165), sökte den, der den icke var att finna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
