Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Tham, W. Några ord om K. Carl XI:s förmyndare ooch deras samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5318
några få, bvars val för det mesta berodde på styreisen sjelf,
besluta och bevilja för alla. Äfven dessa förbehåll blefvo ej
iakttagna, emedan riksdagar sammankallades blott bvart fjerde
år, tvänne särskilda landtdagar höllos i Skåne, och åtmin-
stone en gång, 1671, i en eller annan landsort, möter till
utverkande af en vid riksdagen vilkorligt beviljad krigsgärd.
Det sista blef öfverklagadt, riksdagarnes fördröjande sågs ej
ogerna, de skånska landtdagarne hade häfden för sig. äfven-
som ortens sympathier, samt riksständernas önskan att vinna
det åsyftade hufvudändamålet, provinsernas närmare införlif-
vande med riket; men just detta ändamål, och fruktan för
nya gärder, gjorde dessa möten betänkliga för ortens ständer.
— Sjelfva regeringsformen, så väl den gamla som nya, er-
kändes af råd oeb ständer såsom både tillkommen och gäl-
lande. endast för omyndig konungs tid, eburu önsklig dess
stadfästelse af myndig konung vore. ;
I allmänhet visade rådet, i sitt sätt att behandla stän-
derna, en blandning af eftergifvenhet å ena sidan, och å den
andra håg att återvinna hvad förloradt var i myndighet, ett
icke alltid lyckligt bemödande att med adeln styra de andra
stånden, och framför allt, både i sin eftergilvenbet och sitt
bemödande att vidhålla egna åsigter, ett ständigt afseende på
det framtida ansvaret, som det ej ensamt ville bära. Själen
i rådet, i detta som i många andra fall, dock ej i allo och
alltid, var M. G: de la Gardie, med sin mera vidt än djupt
seende blick, sin rikedom på förslager, sin obeständighet och
svaghet för opinionen. Vida mera fasibet och sjelfständighet
röjer sig hos Per och Nils Brahe, G. Bonde, Sten Bjelke;
och i sista tiden hos Johan Gylienstjerna, der slugaste, kraft-
fullaste, men ej minst egoistiske af alla, en af sin tids mest
storartade, om ock ej just ädlaste karaktärer, fruktad och
hatad af mången, älskad kanske af ingen; men med stor för-
måga det oaktadt att beherrska andra.
För öfrigt ser wan otaliga bevis på det obestämda i hela
statsskicket vid denna tid. Förhållandet mellan regeringen
och det öfriga rådet var med alsigt lemnadt obestämdt, men
gaf derföre ock anledning till en och annan tvist, såsom vid
och efter slutet af 1664 års riksdag, under Rålambs infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
