Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Tham, W. Några ord om K. Carl XI:s förmyndare ooch deras samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| Sid
tande, samt vid justeringen af förmyndarnes redogövelsej, un-
der Gyllenstjernas. Men mestadels lemnade regeringenYären-
dena till afgörande åt rådets pluralitet, för alt minska sitt
eget ansvar. Äfven huruvida pluvraliteten skulle afgöra, hvad
rält minoriteten egde, och om någon kunde förpligtas alt
underskrifva hvad han sjelf ej gillat, var föremål för öfver-
läggning, dels första året, medan alla förhållanden voro nya,
dels vid frågor om allianser med främmande makter, om stats-
reglering m. m:. ;
Samtliga rådet talar om: sig än såsom medlare mellan
konung och ständer, än såsom regerande i konungens ställe
genom: de fem höga riksembetena; men erkäpner,- att stän-
derna under sådana förhållanden hafva mera alt säga, än un-
der myndig konungs regering; att om denne eger styra med
råds råde, måste en förmypdarestyrelse begära ständernas råd;
att desse, redan såsom sådana, ega att fordra redogörelse;
detta. allt dock ej utan tvekan och motsägelse. Än räknar
sig rådet såsom elt stånd jemte de andra, än kallar det adeln
sina ståndsbröder. Det undviker synbarligen att intaga plat-
ser på riddarhuset, men anser sig ej derifrån uteslutet. Det
vill att adela skall i enskilda konferenser rådgöra med rådet
om egna gemensamma angelägenheter, och om allmänna att
hos de andra stånden genomdrifva. Det bevakar talfribetens
bruk hos adeln, som hos de andra, och nästan noggrannare,
men icke utan tvekan och fruktan alt stöta det mäktigaste,
det i sjelfva verket afgörande ståndet. Då adeln, dels på
grund af sin bögre ställning i samhället, såsom innebafvare
af de flesta. embeten och den mesta jorden, dels för sitt för-
hållande till rådet å ena sidan och krigsbefälet å den andra,
fordrar att ej öfverröstas af de öfriga stånden, blifva dessa
anspråk bvarken gillade eHer alldeles afvisade. I denna fråga
framstår den nämnde Gyllenstjerna såsom förfäktare, med
ungdomlig hetta, för adelns förmenta rätt; och fyra år sed-
nare blir ban landtmarskalk. — Presterne behandlar rådet
med: mycken försigtighet, såsom de der ”bafva folkets bjertan
i sina händer”; det går aldrig bröstgänges till väga med dem,
och söker framför allt afböja all tvist mellan dem och adeln.
Borgarne blifva deremot med allvarsamma ord tillrättavisade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
