Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [53] Michelet, J. Folket (öfversättn. från Franska Originalet, utgifvet 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5349
barnet och folket; 8. snillets produktionskraft, typen för sam-
hällets; 9. jöbebåller åter en öfversigt och inledning till det
följande. "Tredje afdelningen, om frigörelsen genom kärleken;
fäderneslandet; har äfvemledes nio rubriker, nämligen vän-
skapen; om kärleken och äktenskapet; om associationen; fä-
derneslandet — äro nationaliteterna stadda i försvinnandey
Frankrike; Frankrikes öfverlägsenhet som dogm och som Ile-
gend — Frankrike är en rökatons revolutignens tro — hon
bar icke behållit sin tro intill ändan och icke lemnat sin anda
i arf genom uppfostran; ingen uppfostran utan tron; Gud i
fäderneslandet — samtidens unga fädernesland — uppoffringen.
Så många och till en del så olikartade ämnen, framställda
i ett enda arbete af så obetydlig vidd, lära hos Tysklands
lärde och äfven några af Sveriges, hvilka efter de förres mön-
ster älska att se en enda fråga afbandlad i digra verk, ej
kunna annat än väcka misshag och ogillande; ett omdöme,
hvaruti de likväl ej finna sig kunna deltaga, som i stilen före-
draga raskhet och värma framför ända till långtrådighet ut-
förd bevisning och i sanningens ådagaläggande en synbar och
Iiflig öfvertygelse framför liknöjdbet och köld. Närvarande
författares språk är bhjertals lika mycket som förståndets, det
är äfven vidt aflägsnadt från allt det lärda pedanteri, som
från andra båll änvu är så vanligt, och vi se redan i dessa
omständigheter, långt ifrån ett fel, en hög förtjenst: Men i
arbetets sjelfva syfte ligger likväl ett värde, som är ännu
större, och härmed ojemnförligt. Man behöfver ej ba genom-
läsit många sidor, förrän man öfvertygat sig att det är fol-
kets sak som förf. åtagit sig och för hvilken han uppträder
med alla de segrande vapen, som en djup och vidsträckt hi-
storisk kunskap 1 förening med en rik erfarenhet och ett lef-
vande interesse alltid måste skänka. Att folket i sig sjelf och
i dess stora allmänhet är ädelt och godt, fastän olyckligt och
misskändt; att dess mödor och lidanden, som nu visa sig så
stora för hvar och en, som gör sig mödan att skaffa sig under-
rättelse om verkligheten , till större delen hafva sitt ursprung
från egoismen hos dess egna individer och hos de berrskande,
och att de endast tillika "med denna kunna undanröjas, det
är detta som förf. förnämligast velat hafva bevisadt. På hvad
väg detta lyckats honom och hvilket medel han tror vara det
enda, som från det hotande förderfvet kan rädda folket, fä-
- derneslandet och i allmänhet hela menskligheten, med att söka
framlägga detta, vilja vi ej förekomma läsaren; vi vilja blott
till ett exempel på författarens betraktelse- och framställnings-
sätt meddela ett utdrag ur ett ställe mot slutet ur boken,
der det är fråga om uppfostran. ”I likbet, heter det, ”med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
