Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [53] Michelet, J. Folket (öfversättn. från Franska Originalet, utgifvet 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jol
tingen är jag en klen menniskokännare; eller skall detta in-
tryck. bli varaktigt. - Han bar sett fäderneslandet. ...: Den
Gud, som är osynlig i sin höga enhet, är synlig i sina lem-
mar och i de stora verk, der nationens lif finnes nedlagdt.
Det är en lefvande person, som det vidrör, detta barn; och
känner på alla sidor; det kan icke omfomna honom; men han,
han omfamnar det. ban värmer det med sin i massan utbred-
da själ, talar till det genom minnesvårdarna. ... Det är en
skön syn för Schweizaren att kunna med en blick omfatta sin
camton, att från spetsen af sin Alp kunna omfatta det älska-
de landet och föra dess bild med sig. Men det är en i san-
ning stor syn för Fransmannen att här hafva detta ärorika
och odödliga fosterland samladt på en punkt, att hafva alla
tider, alla ställen tillsammans, att kunna från Caesars Thermer
till Napoleons-colonnen, till Louvren, till Marsfältet, från
Triumphbågen till Place de la Concorde, följa Frankrikes och
verldens historia. För- barnet är i öfrigt den varaktiga och
kraftiga åskådningen af fäderneslandet framför allt scholan,
den "stora nationala scholan, sådan den skall bli skapad en
dag. Jag talar om en i sanning gemensam skola, der barnen
af alla klasser, af alla stånd, skulle njuta undervisning ibop
med hvarandra ett eller tvänne år, innan den speciela upp-
fostran begynner, och der de ieke skulle lära sig annat än
Frankrike. Vi skynda oss att i seholan, vid collegerna, tju-
dra våra barn bland barnen af vår klass, denna må nu vara
borgerlig eller af folket; vi undvika alla sammanblandningar,
vi åtskilja tidigt de fattiga och de rika vid denna lyckliga
epoch, då barnet af sig sjelft icke skulle känt dessa tomma
distincetioner. Vi tyckas frukta, att barnen skola lära sig
från rätta sidan känna den verld, hvari de skola lefva. Ge-
nom denna tidiga isolering förbereda vi hatet af okunnighet
och afund, det invertes krig, hvaraf vi uti en sednare tid
lida: Om det är nödvändigt, att icke-jemnlikhet finnes ibland
menniskorna, buru gerna skulle jag dock icke vilja, att ät-
minstene barndomen kunde för ett ögonblick få följa sin in-
stinct och lefva i jemnliket, att dessa Guds små, oskyldiga,
utan afund skulle uti seholan behålla samhällets rörande ideal!
Detta skulle vara en schola äfven för oss; vi skulle der af
dem lära oss det tomma i all rang, det dåraktiga i alla täf-
lande anspråk, tillika med hela sanningen och lyckan af ett
lif, der man icke har någon den första eller någon den sista.”
a PS —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
