Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strickte sina verkningar ända till dessa den aflägsna nordena
yttersta gränsor.
Till den Svenska Medeltidens Historia höra äfven på visst
sätt de i tjugonionde delen införda handlingar rörande
grän-sorna mellan Sverige, Norrige och Danmark. De gifva ganska
fullständiga upplysningar öfver grinsbestämmelserna på
särskilda tider och sluta med de anteckningar i dessa ämnen,
som finnas bifogade Gräns-Kommissionens handlingar af år 1605.
Den derpå följande ”Redogörelsen inför Konnng Gustaf I
öfver Regimentsrådets I Vestergötland förhandlingar åren 1540
— 43” är af stort intresse. Den visar, hvad hittills varit
betvifladt, att den s. k. Regimentsformen i Vestergötland,
genom hvilken inrättades en efter tyskt mönster bildad
kollegial auktoritet för handhafvandet så väl af förvaltning som
af lagskipning inom landskapet, verkligen blifvit satt i
utöf-ning. Det är hufvudsakligen Regimentsrådets verksamhet i
dess egenskap af öfverdomstol, som man här finner beskrifven,
Dessa handlingar, otvifvelaktigt bland de äldsta bibehållna
domstolsförhandlingar i vårt land, äro af stor märkvärdighet
för den tydliga bild de gifva af sederna. Man ser
tidehvarf-vets våldsamma lynne, klart afspegladt i de åtalade brotten,
och man igenkänner den allmoge, som först reste grundvan
larne till Gustaf Wasas thron och sedermera så häftigt
skakade den. Ännu går bonden beyäpnad: svärdet, yxan,
dolken följa honom öfverallt: retas sinnena, hvilket, synnerligen
vid dryckeslaget, lätt sker, umgäll es ofta ett hårdt ord med
lifvet. Också förekomma hland de behandlade målen nästan
lika många dråp som stölder. Märkliga äro de bevis, som,
Öfverallt förekomma, på frändskapsförhållandenas ännu
fortfarande styrka. Den slagnes slägtingar gripa dråparen och,
föra honQm inför rätta: på dem beror det, om brottet skall
kunna försonas med böter eller icke: åt dem slutligen flnner
man äfven den brottslige öfverlemnad för verkställande af
straffet. Så t. ex. berättas, att ”Brynolf Erikson med flere
sina skyldemän” anklagade en dräng för att hafva ibjälslagit
en deras skyldemän, ”hvilken dråpare de ock fångat hade på
färsk gerning.” Efter dråpet hade skett i bråd skillnad, ”gafs
dem för svar, att de skulle hafva honom (dråparen) till
nästa häradsting och der uppbjuda honom. Vill hans slägt icke
bjuda tillbörliga böter för honom, då måga de låta afrätta
honom.” Så, då en bonde beskyllt en annan för ^ufveri
och domstolen uppmanat dem att förlikas, begär den ena af
parterna, att konungs fred skulle lysas dem emellan, och
lystes den ”icke allenast dem emellan, utan jemväl emellan deras
slägt och vänner på båda sidor, att ingen skäll arga eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
