Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
donymen Theodor för Bruno-Erik, «å «kall han det doefc
säkerligen bir, då han ser honom ransaka sitt inre och klaga,
helt ensam, på en afskiljd del af berget, — då han låser
den vackra, i uppfattning oeb stil särdeles lyckade
beskrif-ning (sidd. 158—140), bor ynglingen med det af plågor
sargade hjerta t, det af tvifvel h vimlande bufvudet, ”såg ned i
sitt eget bröst, i sin varelses mest fördolda djop, och se!
det blef ljus Afven der. Han fann ej mer det förra mörkret,
forvirringen; skuggornas folk hade vikit.”
Emellertid har Erik Anno ej opptåckt sig. Förf.
fördröjer detta moment till katastrofen, som nn nalkas, ehuru
långsamt. Dock ej så som skulle den hAmmas af
händelsernas förvecklade gång; denna långsamhet Ar blott skenbar: de
händelser, som ligga emellan, Aro af så föga vigt för
handlingens utveckling. Men upptäckts-scenen, då frn Cecilia vill
låta den nu skuldfria egendomens försAljoing gå i
verkställighet, men afbrytes af den Äldste sonen och rättmätige
arf-tagaren, som står der lifslefvande framför henne, — detta
uppträde är onekligen af dramatisk effekt. Fru Cecilia
framstår här i all sin prakt, och hennes värdiga tal (sidd. SOS—
204) till den oförväntade sonen gör oss godt att höra. Och
midt emot henne står denne Erik, som vi så gerna ville
hålla af, som vi, i all hans dystra underlighet, ändock
allt-jemt ansett för ädel, men som här är det blott till hälften
och derföre synes, lindrigast sagdt, oklar. Läsaren
instämmer ock af allt hjerta i fru Cecilias, halft förebrående
frågor till sin son: ”Var det rätt, var det rent, var det godt
af dig att så i hemlighet vakta och dröja, tills du fann en
stund att komma, icke som en son och som en broder? . . .
är det icke barnets fel, som går igen hos mannen? Ar det
icke skuggornas folk, som stänga dig ifrån |joset, ifrån
dem, som icke begära bättre än att älska dig?! —
Vi hafva sökt redogöra för bokens karakterer, och kunde
hafva ännu några bipersoner att nämna: bland dessa anföra
vi dock blott öftersten och Fröken, af hvilka likväl den
förre synes oss till en viss grad misstecknad, men fröken
der-emot ganska lyckad såsom en något ”egen” personage.
Karaktererne äro ju ock det väsentligaste att betrakta i
Romanen , och M:ll Bremers arbeten äro alla, utan afseendé på
det större eller mindre arbetet, alltid romaner, i betydelsen
af en episk diktart, hvari händelserna utveckla sig
omedelbart ur karaktererne. Det är derföre vi trott det iär vara
tillfyllest att framlägga karaktererna i ”Midsommarresan”: det
har ofvan blifvit om några anmärkt, att de ej Ifo klart
utvecklade, icke nppfylla hvad som varit åsyftadt; — deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
