Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ach! han forstod icke sig sjelf. ... Hela dagar, hela nitter
vandradé han, sökande urkällorna. ... Och inom honom (sig?)
sjelf fann han dessa berg och strömmar. Han förekom sig
sjelf som en mörk skogsström.” Nu finner han dock, att allt
detta varit tomma drömmar, och utropar, ångrande: ”Bleka
verklighet; jag. Återvänder till dig. Skuggornas folk!
Jag tillhör er åter.” Theodor-Erik berättar vidare, hur
”fadren i vredesmod jagade honom ut ur huset; den nya
modren (fru Cecilia, Eriks stjufmor) var -blek, men lät
ske”; — Bruno-historien blir ju allt mer komplett! —
. . • ”allt pröfvade han, oeh månget lifvets och själens
mysterium uppläts för hans blick, men hur det var, det inner-*
sta, mysteriernas mysterium, nyckeln till lifvet och ljuset,
dit hann han icke, och skuggornas folk, de lemnade ho
nom aldrig.”
Här hafva vi alltså den der mörka, kontrasterande
tanken , den der hemska figuren och det upprepade, mindre
vanliga, ofta något sökta uttrycket. ”Skuggornas folk”, hvad
äro de? — detta mörka, oförklarliga i menaiskans inre, som,
om det får den ringaste näring i det yttre lifvet, vidgar sig
till ett bråddjup, från hvilket blicken ej kan slita sig lös,
och hvaröfver lifvets fröjder blott som irrbloss ila bort. Men
menniskan måste ”brottas med dem”. . .. Det är denna tanke,
som genomgår detta arbete, eller åtminstone den förnämsta
af dess episoder, — om någon egentlig hufvudhandling kan
man här ej tala, — den episod nemligen, i hvilken
skugg-personen, Erik, är hufvudfiguren.
På samma ’sätt i det andra arbete af vår Förf., som vi
bärmed äfven anmäla, ”Ett par blad ifrån Rbenstranden.”
Här är ”den lyckliga menniskan”, som Förf., turisten,
alltjemt söker, — den favorit-idé eller det favori t-uttryck,
kring hvilket berättelsen vänder sig. Det hela är allenast
ett breffragment, en obetydlighet, som dock blir af något
värde genom de, i viss mening, utarbetade tankar, som här
uttalas. Det är en resebeskrifning, hvars innehåll och stil
ofta förlorar sig i småsaker, utan att dock sänka sig till
prat eller joller, åtminstone icke mer än förf» öfriga, på
större basis anlagda arbeten. . • .
Vi återvända till ”Midsommar-resan” och dess
Bruno-Erik. Han kommer hem till sin moders gård, i sällskap med
fru Cecilias måg, enklingen Adolf Hjelm, som älskar Ida,
— en ny pröfning för Erik, då äfven han blir fjettrad af
samma mörka, men sköna och intressanta bild, samt
slutligen ser henne, på Avasaxa midsommarnatten, förlofvas med
Adolf. Och om ej läsaren förr velat med ref. kalla pseu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
