Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elt bibegrepp of skyndsamhet, t. ex. Cæs. B. G. IV: 25. Kgo
cerle meuoi officium præstitero *). Begagnandet af videro
speciellt beror pä en Brachylngi: fullständigt skulle rn sndnn
mening heta: sedan jag sett till hum med saken kan förhålla
sig (fut. exact.) skall jag falla mitt omdöme derom (fut. simpl.)
–- Det af förf. anförda exemplet, Qui Antonium oppressent,
is hoc bellum confecerit, innebär så t i 11 vida Inbegreppet af
den sednare satsafdelningeiis skyndsamma inträffande, som det
utsäger de häda framtida handlingarnas sammanfallande eller
förening med hvarandra: detta synes äfvcn af Ciceros ord
(Or. Bl); 231): quæ vitia qui fugerit, is omnia fere vitia
vitaverit. Derföre nyttjas också detta tempus alltid i formeln:
gratum mibi feeeris, emedan gra t um icke föl jer på den
önskade handlingen , ulan just i densamma är innehållet , t. ex.
Cie. Ep. ad Fam. 13; 44: Gratissimum mibi feeeris, si
cn-raris. — 1 detta fall kan, säsom bekant är, i den föregående
satsen äfvcn slå imperalivus, i den sednare äl ven perfeetum,
t. ex. LJnuin ostende in tabulis aut tuis, aut patris tui
eni-ptum esse: vicisti (asyndetiskt). Cie. Verr. I; 23, BI.
124. Fut. periphrasticuin förekommer visserligen ofta i
språkbruket med en subjektiv nyansering i bemärkelsen,
nein-ligen af föresats och uppsåt. Men denna speciella
hihemär-kelse är ingalunda den forsla och egentliga, likaså litet som
t. ex. i fut. simpl. den af befallning eller af medgifvande: vore
den det, så kunde omöjligen vid detta tempus lästa sig
likaväl föreställningen om yttre tvång som af fri sjell
bestämmelse, säsom i Cic. Sen. 22: Si una interilurus est animus
cum corpore; Jfr. Valer. Max. VI; 4, 4, der si facturus stim
måste öfversättas med: om jag är förbunden att göra.
Derföre borde ock IIr Babc ej hafva satt erna säsom den
första betydelsen, utan snarare skola (= komma att),
hvilket nu står sist.
127. Tempora äro af förf. indelade i tempora absoluta:
nmo, amavi, ainabo (urigtigt slår i schemat: amavi, amo,
amabo) och tempora relativa (ainahain, amaveram, amaturus
sum, amavero); hvarjeoile han i en not upptagit Krebs’,
sedermera af Zumpt och Bnmshorn m. (1. antagna indelning,
samt den af Prof. Törneros gillade, hvilken sednare äfvcn vi
anse för den lagiskt rigtigaste: ty ett phenomen Är i
förhållande till ett af de 5 tidsmoment erna för medvetandet
antingen inne i tiden, förhanden, påstående, eller har det
upphört alt vara förhandin, Är förbi, öfv erständet, eder
*) Om ett annat bruk af Futurum exaetam, se Forbiser ad Virfiilt
A ca. S: 384 r *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
