Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•*i*Mil, Mfts sinnVfä^ tNi aUgedäfti b län fl nin g af huiuoY
bch àllvâr, aflf detta spfidci* éö anda af ffeflighef1 kriftg
dëù ”béaynnérlige” mârtïien, Sàsôft’i svägerskan kallar honom.
Fårbror Jänrie deltager 1 handlingen såsom en skyddande
gc-riltis foi* bokans hufvudpefson, brorsdottern Edith, hos
hvilken han, de ft likå skarpsynte iftenniskokånnåicn som ädie
ifteiiniskovannert, Srtårt upptäcker det goda, som’ ligger på
boÜnféù af bennes sjal, ttols hennes vank.Imod ö eb
nyckfullhet. Men dét är ej för Edith énsäirt, som han sålunda Verkar;
héla harts lif är en sträfvan ätt förverkliga ocb ådagalägga
den satsf, aft ”känslan, tänkert oéti förmågan att uppfatta
ltf-vets pöeäi och skuggsidoi1*’ ej cndäSf tillhör ”deri uögrc
bildningen”, ntan att dessa förmögenheter finnas Lös alla, —
blött de rätt vårdas! Detta sker ock i Farbror dannes
kolorit der heftinga på Gfandalén; Och då Edith, i ett af de mes*t
hekymmérfnlla Ögonblicken i sitt Itf, vid en svår brytning i
dén äktenskapliga sarrimanlcfnaden, tar sin iillfiykt tit till
Grartdalert, får’ läsatén följa med ocb se, fivad den naturliga,
på ömsesidigt förtroende hygda Satamanléfnaden ihéonisRpr
értiellan irirtenäV och medför, — då alla göra hvad de enligt
sin inre öfvértygelse finna rätt, och säga hvad de,1 efter jmo-
Set kcsioftändé, finna sant, utan konsiderationér. Låt oss hora
Vad Edith yttrar om det inflytande, söm vistandet i kolonien
Höft på hertnés sinne (Del. II. s. Ä3I): ”Vet farbror, ätt jag
säger: pris’ ske Gud för a Itf hvad som sker, både smärta och
glädje. Öm jag ej komrtiif flit, ora jag ej lefvat i farbrors
lilla patriarkät, och iried egna ögon sett, huru lycklig, huru
glati män kaft vara med det lilla, när man är god, när man
är arbetsart*, näi1 man uppfyller sina pligter, så hadc jag heller
aldrig rätt fattat detta, ännu mindre lärt mig alt utöfva det.
... Och farbror får ieke neka, att ibland alla de pensioner,
livar ut i jäg hållits, jag aldrig varit i någon nyttigare.”
1 teckningen af farbror Jatines karakter ocb utvecklingen
af hans åsigter ligger, om män så vill, en hel tendens. Det
ar en typ af det sanna i alla lifvets förhållanden.
Farbrors svägerska, Hofrältsrådinnan sinrora Sternfélt,
Uär förf. velat göra halft lättsinnig, d. ä. bjertgod, men
förvillad af salongshegreppen, såsom vi skulle vil|a kalla dessa
äféla åsigfer om det passande och det ”för familjen hedrande”,
gom, så lätt missförstådda öeh missbrukade, göra så mycket
ondt bär i lifvet. Då man, såsom fru Aurora, söker med all
;h)äkt upprätthålla dessa fantomer af familjeärä ocli ett
obe-‘flackadt nämn, — liksom de skulle lida af t. ex. en
”mes-allianeé”,’méfïari en rik fröken öch cn fattig, men redlig
bruks-*forValtare! -— då uppkommer lätt en stelhet i själen, en ö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
