Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si»
bon nn anser värdt ati lefva för’*, atl bli (fetaers naba: en
bekännelse, som visar Ediths vankelmodiga men upphöjda
karakter i dess rätta dager; — slutligen Helmers stolta, nästan
föraktfulla uppförande oeh straffande ord vid denna upptäckt ,
hvilka förefalla nog hårda, och detta så mycket mera, då
man sedermera ser honom, den eljest så finkänslige älskaren
och i pietet mot sin mor så grannlaga sonen, gilla dotterns
beslut att försaka, ej allenast hemgift, utan äfven moderns
välsignelse: — allt detta är emellertid beskrifvet med en
talang att intressera och spänna läsarens intresse, som
påminner om Sue, om man ock här saknar det djupkänsliga i
behandlingen, som eljest gör alt man aldrig glömmer hvad
man läst.
Man kunde tycka, att jemförelsen med den store
tendensförfattaren ej här vore lämplig, då ”En nyckfull Qvinna”
väl ej kan anses for en tendensroman i vanlig mening. Men
fru Carléns arbeten stå nästan alla på gränsen af
fantasiverk och tendensroman; så ock detta senaste. Dess ethiska
tendens, det syfte, som konstverket såsom sådant bär inom
sig, träder uppenbart fram i det yttre, ej blott i
karakterernas 8jälslif, utan fastmera i den från karaktererne utgående
bandlingens utveckling. . . . Det är en vacker ock sann tanke,
att känslan af att bli mor förädlar qvinnan och gör den
vankelmodiga, på sig sjelf osäkra Edith karaktersfast och
innerligt god, till en öm maka och moder. Detta är ock
huf-vudtanken, kring bvilken de öfriga idéerna, genom hvilkas
konflikt sanningen segrande träder fram, gruppera sig en
efter annan, representerade hvar i sin person. Dock hade man
kunnat vänta, att redan den sanna kärleken till Helmer, då
den slutligen kom till sitt rätta fria lif, skulle förädla och
stärka, —ty sådant är ju all kärleks väsende. Det är
der-före också nästan pinande för lasaren att följa Ediths
aftagende tillgifvenhet för sin så innerligt älskade make under
de dessutom nog långtänjda scenerna vid den af svåger Abbe
utskickade lömske grosshandlar Mörnburgs vistande hos
Helmers. . . .
Till kompositionen är arbetet att betrakta som ett
intrig-stycke af högsta iutresse. lief, har redan flera gånger
i denna uppsats haft tillfälle att uttala sin beundran för en
talang, som förmår att så oemotståndligen fängsla läsarens
intresse. m. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
