Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘Vf,
gar alt çora, b vilka han hufvudsakligen k oo centrerar omkring
förf;« Ljudlära och Flexionslära. Ref. gir att närmare
förklara sig.
Förf:s Ljudlära y som upptager inemot 50 sidor at
Formläran, eller nästan lika mycket som Flexionsläran, lemnar
genast vid första påseendet rnm för den tanken, att här nlgon
öfverdrift blifvit begången, som gerna utan saknad knnnat
umbäras, åtminstone för nybegynnaren, hvilken ej länge har
tålamod att sysselsätta sig med bokstäfverna och deras
förändringar, utan så fort möjligt skyndar derifrån till andra saker,
sem förefalla honom vigtigare. Allt hvad nybegynnaren på
mn ståndpunkt här beböft veta hade kunnat inskränka sig till
5 eller 6 sidor, om ej till kortare omfång. Derigenom hade
för honom säkerligen ett klarare ljus uppgått, och således
äfven en redigare insigt blifvit följden. Men denna mycket
sagende fåordighet behagade ej lörfaHaren. Tillika hade han
en älsklingsidé, bvars försökta geaomdrifvände också skulle
inkräkta på utrymmet. Denna idé är redan i förordet
uttryckt, och består i den illusoriska föreställningen om
möjligheten, ja nödvändigheten, att i Götiska språket införa en
ny, så kallad ”Normalorfhographi" Mot det försök, som i
detta hänseende blifvit af förf. tillvägahragt, måste ref.
uppträds med en formlig, allvarsam protest. Den Ulfilanska
Orthographien är redan förut af dess uppfinnare byggd på så
säkra grunder och, i det hela taget, så konsekvent och
troget tillämpad, att den sjelf, hädanefter som hittills, fullkorn^
ligt kan försvara sin plats såsom Normalorthographi. De ft
afvikelser från dess grundidé, hvilka hår och der, troligen
genom förseelser vid afskrifningen insmugit sig, äro ej af
svårare natur, än att de ur språkets öfriga tillgångar, utan alla
egenmäktiga inblandningar, kunna med lätthet rättas. Hvad
förf. lägger Ulfilanska Orthographien till last, t. ex. "en
merkelig Uhjelpsomhed i ai betegne Mellemlydene” (det korta e och
o =ä Grekernes a och 0)> kan ju förklaras deraf, att Goterne
S sitt språk verkligen sakoade dessa ljud, och att de således
för sina inhemska ord icke heller kände något behof af att
särsklldt beteckna dem, och att, dl behofvet utifrån, d. v. s.
från Grekiskan inträdde, derae organer, genom ovana från de
spädaste åren, ej ens voro i stånd att uttala de för dem
fVäflamande ljuden annorlunda än såsom de inhemska ljoden et ock
un. Hvad var då naturligare, än att åt de frimménde ljuden
gifva samma beteckningssätt som åt de inhemska, hvilka
séd-nares beteckning utan tvlfvel först fixerades? Att ljud kunna
finnas i ett språk, hvilka saknas i ett annat, och tvärtom, är
én känd sak och behöftrer ej omtvistas. S# t. ex., för att Ulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
