Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ost till en med Götiskgn nära beslägtad, ännu lefvando
sammal munart, hvilken oas veterligen endaat korteligen, ehuru
den fortjener synnerlig uppmärksamhet, blifvit af Grimm
vidrörd*), saknar Gottländskan ånnu i dag**) det ifrågavarande
korta ljudet e, sådant det förekommer i Svenska ordet sett,
och kan omöjligen uttala det Svenska ljudet o, uti ordet ond,
annorlunda an såsom långt. Vid lån utifrån begagnas då den
naturliga utvägen att ombilda de främmande ljuden till likhet
med något förut i det egna språket gifvet, hvarmed
talorga-nerna redan från barndomen äro fullt förtroliga. Pensionernas
efterbårmningslust af den främmande prononciationen känner
folket ej, oeh bekymrar sig icke heller derom. Det omskapar
ljuden på sitt eget vis. Så åfven Gottländskan. Det korta e
blifver der antingen omskapadt till ett kort t, eller ock
för-längdt till e eller ei; det korta o forlanges, eller ock
ombildas till d. Orden sett, ond läsas således sét, önd. Det långa
t, hemtadt utifrån, blifver ei. De Götiska diphthongtecknen
m och au finnas i Gottländskan ännu qvar, med samma
diph-thongljud, som man väl må antaga att de hade redan i
Götiskan. Så trfffar man i Gottlandsmålet ånnu i dag fullkomligt
bibehållna Götiska former, sådana som bait,graip, skain, staig,
baud, gaut: idel præteriter af verberna beitan, greipan, skeinan,
steigan, biudan, giutan (= bita, gripa, skina, stiga, bjuda,
gjuta). Diphthongljudet ei i præsens af de förstnämnda
verberna är likaledes ännu bibehållet. Bland Smålands berg och
skogar saknas icke heller exempel af dessa urgamla
diphtbong-Ijud ***). År det då så orätt, då man ännu bar i behåll
dylika exempel för både ögon och öron, att på grund deraf
också vilja försöka bestämma det gamla Götiska uttalet? Vi
tro det ej. Grekernes uttal af dessa diphthonger kan ej lemna
oss något pålitligare rättesnöre. Om vi vilje vara rått
upp-rigtiga, måste vi för oss sjelfva och andra tillstå, att oaktadt
allt, hvad derom blifvit skrifvet och tryckt, äro vi ännu ej
på det rena med det gamla grekiska uttalet. Huru vill man
då, på så osäker grund, draga någon säker slutsats rörande
*) Deutsche G rammat. 3:te Ausg. s. 490 o. följ.
**) Muntlig uppgift af Mag. G. 8äve, sjelf infödd Gottllnning
•ek grundlig kännare il ?il af skandinaviska fornspråket i allmänhet,
isu oek af folkspråket på sin fäderneö. 8e för öfrigt uppsatsen :
”Bemærkninger over Öen Gotland, dens Indbyggere og disses Sprog”, af
samme Carl S5ve författad, och af C. Molbech på Danska ôfversatÇ
samt intagen I des s Historiska Tidskrifts IV Band, tryckt i
Köpenhamn 1843. Denna afhandling Sr dfven omnämd af Grimm i hans
nyaste arbete: ”Geschichte der deutschen Sprache”, Leipz. 1848, s. 779.
V**) Jfr ”Beskrifning öfter Wüstbo Härad i Jönköpings Län af
J. AU vin, Förste Landtmdtare.” Jönköping i84tf, sid, 14, f tf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
