Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aMragft tfØO ex. deraf. Dem kar han ädelmodigt ak*nikt fit
étla tom kade ingått uti Gillet, samt för öfrigt^utdelt dem
till forskare och bibliotbeker inom ocb utom riket. Utan
tvlfvel skall denna bandting, som blott år ett nytt prof, bland
många, på Hr Frih. Manderströms upplysta och frikostiga
verksamhet för svensk historia ocb litteratur, tillförsåkra
honom en liflig, tacksamhet bos alla vinner af densamma.
Boken innehåller 53 sidor facsfmileaftryck efter den *ld?
sta upplagan, samt 10 sidor med särskild titel och inledning.
Deruti afhandlas: — arbetets författare, hvarvid som
sannolikt antages att man måste stanna vid den ryktbare Olaus
Petri; — de olika upplagor Comedian upplefvat, (nemligen
I. Editio Princeps, Stockholm 1550, 4:o; 8. samma st. 1561,
8:o; 5. sammast. 1503, 4:o; 4. Rostock 1600, 8:o; 5.
Stockholm 1631, 8:o; och 6. Stockholm 1650, 8:o) — samt
källan hvarifrån Olaus Petri troligen hämtat ämnets behandling.
Ctgifvaren förmodar, att denna kanske har varit Matihœi
Pindociensis (Matthieu de Pendome, död 1386 såsom Abbot
i Saint Denis) Historia sacra de Tobia scniore nc
juniore, — eller också en tysk bearbetning af Mua
Acier-mann "in Reimen gebracht" ocb tryckt i Zwickau 1556 in
8:o, men hvilket sednare arbete bar icke kunnat erhållas. Vi
för vår del gissa, det sistnämnde bok, om den någonsin på*
träffas, skall visa sig vara den urskrift hvilken den svenskn
författaren hufvudsakligen har följt.
Föröfrigt behöfva vi icke påminna om denna, äkta
Österländskt-romantiska och uråldriga, folksagas tidigare och
sednare behandlingar i dikt eller mysterie. Att den var
apokryfisk, betydde ingenting, utan den tillhör de aldra äldsta
liksom de längst fortlefvande af våra folkämnen. Såsom åndeligt
skådespel är den ännti knappast utdött uti vissa
romersk-ka-tholska länder. Såsom det äldste oss bekanta ställe der det
omtalas på något nyare europeiskt språk, hänvisa vi till JElfric,
den anglosaxiska ärkebiskopen i York, Englands dåvarande
mest ryktbare författare, hvilken i början på 1000-talet
uttrycker sig sålunda: 1 1 ^
Sam iadeisc man
wearfr eae afandod
tobia s geboten
•wiepe elmes-georn.
and awi&e gefyfed
on porte lyfiendan god
•e wm eae gehergod
to airiau lande,
ae be bcold swa peah
his geleafaa p«r
mid gödnm weorenm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
