Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deremöt, §1 vida den verkligen är form ock följaktligen skön
ar Ideal. Delta är redan en konkret bestämning. Vi finna
ofta ordet idealisera begagnas i samma betydelse som negera.
Om det är rigtigt så sknlle idealet innebära en negation. DA
frågas hvad det är som Idealet förnekar, negerar? Idealet,
sade vi är idéen, så vida som den uppenbarar sig i, å r i
gestalten. Gestalt innebär genast något sinnligt, yttre och
materielt. Det är detta sinnliga och yttre, hvilket såsom
sinnligt och yttre negeras af idealet. Detta sinnliga är
icke längre såsom sinnligt: det Ar endast idéen som är
genom det sinnliga. Det sinnliga är ej till för annat ån för
idéens skull; det gäller icke för sig sjelft, det gäller endast
i och genom den idé, hvars gestalt det är. När man således
säger alt konsten idealiserar ett föremål, så menar man
visserligen dermed ofta detsamma som att konsten vanställer
detsamma; men egentligen gör konsten ingenting annat än
upp-häfver, negerar föremålet i dess blott yttre existens för att
framställa det i dess idé. Hvad man derigenom förlorar i
den yttre verklighetens rigtighet, det vinner man i stället
uti idéens sanning, — d. v. s. i sakens egentliga högre
verklighet. — Man säger således visserligen med rätta att
Konsten rörer sig inom sinnlighetens sphær; men dervid ar
uttryckligen alt iakttags, att denna sphær icke är den
omedelbara förhandenvarande sinnlighetens, utan en sinnlighet, som
konsten genom sin idealiserande kraft sjelf åt sig skapar,
Och som har en högre dignitet än den andra, så vida den är
producerad ur anden sjelf och för andens egen sjelfhelraktelse
och följaktligen, så sinnlig den än är, likväl tillika är
vä-sendtligen andlig.
dag befarar alt jag redan i dessa inledande betraktelser
skall synas hafva för mycket fördjupat mig i abstraktioner.
Min afsigt var endast att, genom bestämmandet af konstens
föremål och arten af dess verksamhet samt antydandet af
dess sanna begrepp, utvisa den plats, som Konsten är
berättigad alt intaga inom kretsen af menniskoandens fria
yttringar. Har jag genom det föregående lyckats göra klart
hvar denna konstens rätta plats befinner sig: nemligen på
andens område såsom första formen af dess sjelfyltring — så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
