Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom bögst betydelseåalla i deo reform-sträfvande tiden; Mn
dl man liser de ofvan citerade ampla lofarden, jemte de
öf-riga enthusiastiska, understundom till apotbeos gränsande
skildringar af Almqvists diktarekonst ocb dess omisskänUga
verkningar, — finner man deri mindre ett lugni ocb motiveradt
omdöme om Almqvists författarskap, ån snarare en
förklaringsgrund för Hr Bergmans eget. Läsaren blir nemligen
härigenom ledd till en jämförelse mellan de begge författarna r
A. och B., ock igenkiooer då snart i Hr B. en af dessa
imitatorer, som gjort sitt Ufa uppgift att bli — en Almqvist!
Ja, imitationen år så lyckad, så komplett, att mången velat
i ”C. W. Bergman’* se en närmare identitet än en trogen
imitators; oeh man vet ej, om man skall anse en dylik
insinuation bekräftad eller motsagd af de ofvan anmärkta
apotheo-serna af Törnros-förf. De äro i ett fali det o försyntas te»,
i ett annat det mest devuerade i litteraturen man kan
påträffa. Vi meddela hfiraf följande prof:
”Han anställde t. ex. eu jemförelse mellan Götbe och
författaren till Törnrosens Bok och fann att den utföll till
deo sednares fördel. De teckoade båda menniskan, såsom
menniska; Shaktpeare t. ex. kom ej längre, än till
protestantismen. Men om Götbe blott skildrade menniskan i dess
största allmänlighet ocb egentligen blott porträtterade sig sjelf i
sin rika utvecklings särskilda facer, så gick Almqvist längre
ocb sökre på rent allvar afteckna menniskan i bennes
särskilda uppenbarelser af olika individualiteter. Detta utgör
just Almqvists dramatiska storhet. Om Lénström sagt, att
vi ej äro dramatiska, så faller med Törnrosens Bok beh de a
ståtliga läran; och Ebrensvärd bar också argumentarât i vädret
i sitt förakt för norden. Baumgarten fann, ait författarens
skaldeverksamhet kunde indelas i tre perioder; först faller
Imperial-npplagan af Törnroaeas Bok ocb sedan den egentliga
Törnrosens Bok och slntligen Almqvists stora romaner efter
1840. Såsom kulndoations-pankten ansåg han den medlersta
och fäste sig vid den första såsom den underbaraste: den
sista är den sista. Om det är menniskans Födelse, som
öfver-allt utgör Innehållet af hans skrifter, så sker denna födelse å
Imperial-upplagan så, alt det visas, huru bon (menniskan) i
de kyrkliga oeh atatliga formerna går under, hvaraf denna
framställning ännn är rentaf negativ. Så gå alla ”hjeltarno”
i denna hok till olycka. 1 den egentligen 8. k. Törnrosens
Bok återkommer den förlorade menniskan ur kyrkans och
statens kojor till sig sjelf; Tintamara blir t. cx. meosklig utiun
dopet ocb Golombiue är täck i kärlek utom äktenskap. I
Romanerna finna vi ett försök att närma sig det borgerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
