Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Preudhons system oek kriticerar äfven öfrigs socialister.
Wallender bar svårt att följa med de Ifirda, ofta — såsom det
vill synas — med afsigt invecklade dedaktiooerna ; ocb det
går sannerligen läsaren ej bättre. Om läsarinnan vilja vi
alls ieke tala; ty bon kar säkert, om ej förr, vid dessa
pagina (i midten af f:sta Delen) bortkastat den ”sociala
romanen”. . . . Det resultat i de sociala lärorna, hvartill Tit.
Baomgarten slutligen kommer, ock som väl torde få anses
som en exponent af förf:s sammanfattade tankar i ämuet, —
så vidt dessa tankar någonsin kunna anses sammanfattade, —
detta resultat finner man framstäldt i frågor ocb svar, sålunda:
”Accumnlationens kraft är oemotståndlig; detta förklarar
bildandet af stora rikedomar på kort tid, som vi ofta se.
Talens lag är okufvelig. Men om våra lagar och författningar
firo byggda på denna absurditet, hvad är det man lärer i
skolorna? hvarom öfverlägga Riksens Ständer? bvad är poli-’
tiken? bvad är en statsman? hvad betyder jurisprudens? borde
vi icke säga jurisignorance?
— Obarmhertigt !
Om alla våra institutioner bafva till grund en förvillelse
i kalkylen, följer ej deraf, att dessa institutioner äro lika
många lögner? och om bela den sociala byggnaden är
uppförd på denna egendomens absoluta omöjlighet, är det ej
sant, ett styrelsen, under hvilken vi lefva, är en chimère,
och samhället en utopia?
— Jag måste ånyo beundra ditt minnes trohet.
Men egendomen är vanmäktig emot egendomen; ty
konkurrensen är det afgörande.
— Egendomen förstör sig då oupphörligt sjelf.
Den är alltså icke lik sig sjelf, följaktligen är den en
ren lögn; en negation; ingenting.”
Men förf. ser sig också omkring i litteraturen, dels för
att förnöja sig och läsaren af det herrliga sken, som de stora
snillena sprida ikring sig, dels ännu mera för att se till,
hvad litteraturen åtgjort ocb åtgör till reparerande af nutidens
sociala byggnad. I Svenska Litteraturen bar förf., såsom han
antyder vid slutet af boken, tvcnne koryféer, Atterbom och
Almqvist; men det är egentligen den sistnämnde, som ban
anser för epokgörande, som fader för en ny. tid inom vår
konstverld, — det Hr bos Almqvist, i Törnrosens Bok, sona
”de första menniskorna möta (?) — bär lefver först i stilla
afslutenbet hela framtidens oändliga Innehåll"* Man finner,
att härmed är mycket sagdt, oändligt mycket 1 Ref. är visn
serligen benägen att underskrifva hvarje dom, som förklarar
Törnras-författaren för ett mäktigt snille, och hans arbetsit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
